Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Kampen mot skadeinsekter. Den biologiska metoden för deras utrotning, av Ivar Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKADEIN SEKTER
Bild 1. Apelsinsköldlusen och dess fiende
nyckelpigan. a larven, ätande på sköldlöss. b puppa av
nyckelpigan, c fullvuxen skalbagge, d gren, täckt av
sköldlöss. Efter Howard.
träden, så att de torkade. Förgäves använde man
alla då för tiden kända bekämpningsmetoder,
besprutningsvätskor o. d. Intet hjälpte,
fruktodlarna grepos till sist av resignation och
började hugga ned sina apelsin-, citron- och
grape-fruitträd för att i stället odla andra fruktträd,
vilka ej angrepos av denna sköldlus. Då kom
räddningen i elfte timmen, och berättelsen hur
detta gick till låter som en saga och skall helt
säkert i alla tider anföras som en av den
praktiska entomologiens största triumfer.
Den amerikanske entomologen Riley hade
genom ingående studier över
apelsinsköldlu-sens geografiska utbredning kommit till den
övertygelsen, att den måste ha kommit över
till Kalifornien från Australien eller Nya
Zeeland samt att dess egentliga hemland måste
vara Australien. Ty i detta land uppträdde den
ej med några farliga härjningar, vilket Riley
förmodade bero på att den i detta sitt hemland
hölls i schack av sina naturliga fiender. På
Nya Zeeland däremot härjade den svårt,
vilket antogs bero på att den spritt sig till detta
land, utan att dess fiender kommit med.
Riley försökte få kongressen med på att
bevilja ett anslag för att sända en entomolog till
Australien i syfte att uppsöka den förmodade
fienden och införa denna till Kalifornien för
att därigenom återställa den rubbade
jämvikten. Han misslyckades fullständigt i detta
bemödande, vilket ej är så mycket att undra på,
då saken var alldeles ny och oprövad och
sannolikt för de flesta, även entomologer, tedde
sig som en förflugen idé. Men Riley var ej
rådlös; lyckligtvis för Kaliforniens fruktodlare
hölls 1888 en världsutställning i Melbourne,
och det mötte inga svårigheter att få anslag för
att sända ut en hortikulturist, vilken samtidigt
var entomolog. Det blev den tyskfödde
Koe-bele, som erhöll detta uppdrag, och han utförde
det så snabbt och så väl, att han redan den
18 mars samma år kunde anträda resan hem
till Kalifornien, medförande i sin packning
omkring ett hundratal av en liten nyckelpiga,
Novius cardinalis, som han i Australien funnit
vara apelsinsköldlusens farligaste fiende. De
små djuren släpptes ut på apelsinträd, svårt
angripna av sköldlusen, och övertäcktes till
skydd mot insektätande fåglar med tyllhöljen.
Nyckelpigan trivdes utmärkt och förökade sig
så hastigt, att dess antal inom tre månader var
uppe i 11000. Nu var tiden inne att
distribuera dessa till fruktodlarna; de förpackades
några stycken i ett litet glasrör med bomull i
mynningen och släpptes ut på de angripna
träden. Resultatet överträffade vida de djärvaste
förväntningar, ty djuren fortsatte även i det
fria att föröka sig lika snabbt som i tyllburarna.
Redan året därpå kunde Riley med berättigad
stolthet rapportera, att den kort förut så
fruktade apelsinsköldlusen tack vare nyckelpigans
import upphört att utgöra någon fara för
apelsin- och citronkulturerna i Kalifornien.
Framgången var så fullständig, att det låg
nära till hands att även i andra apelsinodlande
länder, dit sköldlusen också spritt sig, införa
dess huvudfiende nyckelpigan. Så har också
782
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
