Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Klassicism och romantik i Tyskland - 1. Tysk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.
Tysklands konst har antingen ingen karaktär eller måste den ha de
medeltida tyska mästarnes, vara trohjärtad och djup på samma gång som »oskyldig
och en smula oskicklig».
Det är uppenbart, att bakom dylika uttalanden låg — liksom förut hos
Lessing — en sund opposition mot det latinska, akademiska herraväldet öfver
konsten. Tyskarna hade att återgå till sitt eget, till sin konst, sådan den
var, innan den blifvit uppblandad med främmande element och mist sin egen
raskaraktär.
Gotiken blef nu af de lärde framhållen som en för det germanska lynnet
särskildt utmärkande stil — en åsikt, som denna tids forskning tyckes ha
upptagit utan kritik. Det var från England, det återuppväckta intresset för
gotiken kommit. Liksom det i England funnits en slags empirestil långt före
den franska empiren, så fanns där romantik före kontinentens romantiska
strömningar. Där bygdes gotiska slott redan i medlet af 1700-talet, och där
var landets originella gotikarkitektur föremål för ifriga studier, hvilket allt
småningom hade sitt inflytande på de tyska facklärde.
Det tyska medeltidsmåleriet — förut föga kändt och ännu mindre
upp-märksammadt — blef vid samma tid återuppväckt ur glömskan. Då
Napoleon herskade öfver vestra Tyskland och klosterväsendet där afskaffades, blefvo
massor af målningar och bildhuggerier utkastade ur klostren såsom värdelöst
skräp. Mycket af detta förstördes, man använde gamla, på trä målade taflor
till bordsskifvor och fönsterluckor. • Det var nu bröderna Boisserée från Köln
började samla hvad de kunde rädda af dylik gammal klosterkonst. Deras
märkliga samling af målningar, flertalet tillhörande konstskolorna från
Rhen-trakten under 12- till 1400-talen, räddades undan Napoleon, som hade god
vilja att annektera äfven konstverk, och hamnade slutligen i München i kung
Ludvigs pinakotek.
Striden mot Napoleon, statsmännens arbete på att hålla Tyskland uppe,
folkstämningen under de hårda åren, allt detta befastade
nationalitetssträf-vandet och väckte det, där det ej redan var lifaktigt.
Under denna politiska och andliga brytningstid vunno de nya konstteorierna
terräng, ehuru hvarken fort eller genomgripande, öfvergången från svärmeri
och dikt till handling var ej häller lätt. Det famlande, obestämda i teorierna
åstadkom oklarhet, trefvande, obestämdhet hos dem, som ville slå in på nya
vägar.
Ett var man ense om, och det var att de akademiska läroanstalterna ej
gåfvo en tillfredsställande vägledning. Den Carstenska oppositionen mot de
officiella läroanstalterna hade ej tystnat. Josef Kock räknade ut, att under
1700-talet Tyskland utgifvit bortåt 30 millioner thaler till sina konstakademier
och konstaterade det obetydliga resultatet af denna gifmildhet, öfver de tyska
läroanstalterna med deras andelösa årslånga tecknande efter gips och efter
modell hördes samma dom, som förut fransmän uttalat om de franska
akademierna: att de tvungo lärjungarne in i en och samma form, att de
uppammade och framsköto de fogliga medelmåttorna o. s. v. De tyska akademierna
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
