Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Romantiken i Frankrike - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KON8T.
HORACE VERNET: STORMNINGEN PÅ SMALAH (fragment)- Oljemålning I Versailles.
han efterhärmade ingen och gick i ingens ledband. Han var skapad till
reporter, och hans talang var en illustrationstalang. Han kände de franska
soldaterna, deras lynne och vanor lika väl som deras hållning och uniform,
och målade dem så direkt och så familjärt ocli fryntligt, som de själfva
skulle gjort, om de ägt förmåga att sköta penseln. Han var en osammansatt
natur, rättfram och belåten med världen och med sig själf, glad och
outtröttlig i arbetet, alltid vaken och intresserad, road af att resa och ständigt med
pennan i handen. Han målade litet af hvarje, hälst soldater och
Algier-motiv, kamelryttare, arabkvinnor, stora bataljer, bombardement af fästningar
(de tre stora Constantine-taflorna), ryssarnas segrar i Turkiet och Polen på
beställning af tsar Nikolaus, men också italienska bönder eller röfvare,
porträtt (Thorvaldsen i Thorvaldsens museum) och bibliska ämnen (»Judit ocli
Holofernes»). Han gjorde de bibliska personligheterna till moderna arabiska
typer och klädde dem i arabiska tyger — en idé, som upptogs af Decamps,
Doré m. fl. Då han på 1820-talet blef direktör för franska akademien i
Rom — där en man med hans läggning var föga lämplig som de klassiska
traditionernas vårdare — sökte han sätta sig in i renässansmästarnes stil,
hvilket han dock snart öfvergaf för att återgå till sitt eget uttryckssätt. Ingres
blef hans efterträdare i Rom och kände sig där hemma på ett helt annat sätt
än hvad den militäriske Vernet någonsin gjort.
Populära visserligen fastän fördunklade af Vernets rykte voro ett par
hans samtida soldatskildrare, som af eftervärlden blifvit upphöjda till mera
betydande konstnärer än han själf: Charlet och Raffet.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
