Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Romantiken i Frankrike - 8. Historiemåleriet i Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTIKEN I FRANKRIKE.1
till följd af det breda, koloristiska målningssättet. I det tyska måleriet
betecknar inflytandet af Gallait och Bièfve en uppenbar frontförändring. »Karl V:s
tronafsägelse» och »Kompromissen», som i början af 1840-talet gingo på
rundresa genom Tysklands konststäder, väckte ej minst hos målarne en
hänförelse, som skulle synas eftervärlden oförklarlig, om man ej hade att
med dessa taflor jämföra de som samtidigt målades i Tyskland. De utstäldes
i Berlin samtidigt med det Cornelius där visade sin oljemålning »Kristus i
dödsriket», som hvarken då eller senare gjort någon människa glad — den
finns nu i Raczynskiska samlingen — och det var uppenbart för en hvar, lärd
eller olärd, att det var två hvarandra motsatta riktningar, en hvar
representativ för sitt tidehvarf, som här möttes, den ena riktningen, svag i utförandet
men möjligen tankedjup någon gång, den andra ej synnerligen tankestark
men kraftig i sin konstnärliga hållning. Kaulbachs väggmålningar funnos då
ej ännu, Rethels ej häller, Lessings båda första bilder till hussiternas historia
utgjorde det djärfvaste, tyskarna åstadkommit inom det moderna måleriet. I
bredd ej blott med Cornelius, Schnorr och Kaulbach utan ock med Lessing
innebar det belgiska måleriet en realism att förvåna sig öfver, det stödde
sig på en långt drifven skicklighet och på helt andra måleriska grundsatser
än dem man dittills omfattat i Tyskland. Följden af de belgiska taflornas
»triumftåg» blef att tyska målare insågo och erkände, att de ej gingo i
spetsen för den moderna konsten — hvilket mången nog varit öfvertygad om —
att de tvärtom blifvit efter och hade mycket att lära af andra folk, om de
ville uppnå deras ståndpunkt i det rent måleriska. Och nu börja tyska
ungdomar gå till Antverpen och Bruxelles men mest till Paris, och Tysklands
måleri är snart inne i ett nytt skede.
I Belgien förde i århundradets midt Henri Leys historiemåleriet in i en
ny strömfåra. Men genombrottsmännen från 30-talet fortforo att gå fram på
den väg, de upptrampat. Ansedda och uppburna voro de verksamma ända
in på 70- och 80-talen, målade bataljer och frihetshjältar, historiska
händelser, historiska typer och anekdoter. Men sina mest vältaliga ord hade de
alla uttalat i sina af ungdomens skaparkraft och arbetsglädje genomeldade
verk från genombrottets år.
Det var dock ej uteslutande i historiemåleriet och den historiska genren,
den belgiska konstuppblomstringen tog sig uttryck. Konstalstrandet på olika
områden var ytterst lifligt både före och efter den stora soluppgången år 1830,
och af framstående och skickliga målare fanns då liksom allt sedan ett
öfverflöd. Bland dem är Ferdinand de Braekeleer representant för den gemytliga,
idylliska genren, förfinad och salongsmässig efter äldre tiders fordringar,
medan Madou outtröttligt och oförskräckt skildrade det dagliga lifvet på gatan,
i stugan, på krogen, bland pösande landtliga ämbetsmän eller kannstöpande
bönder, utan att rädas för att visa fyllbulten i all sin glans eller käringar i
all deras ondska. Dillens var en mera fin och mindre högröstad skildrare
af liknande typer, och de Block uppträdde som de fattiges sakförare och är
den direkta föregångaren till den demokratiska konst, som ej blott inom må-
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
