Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Valörmåleriets genombrott - 3. Manet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KON8T.
NITTIS: PLACE DE CARROUSEL. .Oljemilning (Luxambourg, Paris).
formens karaktär, individualiserad med falkblick ocli med den mest raffineradt nervösa känsla.
I teckningens karaktär, lif, rörlighet och bredd har han knapt sin öfverman, och i tonens
fyllig-het ej många. Det är hos honom aldrig fråga om liniekomposition utan om färg och
valörkomposition, och denna är ytterst omsorgsfull fastän skenbart tillfällig. Färgskalan är enkel men
ytterst delikat nyanserad. Han målar, säges det, ur minnet men efter att ha gjort en mängd
direkta studier. Nazarenernas metod att arbeta ur minnet för att ej störas af en modells
kroppsliga brister återkommer således hos den främste realisten och individualisten i århundradets
slut. Men hvilken himmelsvid skilnad mellan nazarenen och Degas! Det den senare anser
värdt att egna ett lifs studium åt, skulle den andre absolut förakta såsom djupt under konstens
värdighet. Det »lidelsefulla studiet af människan» låg lika litet för Overbeck som den barnsligt
troendes drömmar för Degas. Denne är en intressant och kuriös typ för en konstnär, hvars
konst är ett oaflåtligt, intensivt, raffineradt studium af den lilla ömkliga vrå af tillvaron, som
intresserar honom. »Han hittar guldet, som ligger på gatan,» har träfTande den tyske målaren
Liebermann yttrat om Degas.
Först under de senaste åren har Degas blifvit framdragen. Han var ej rikligt men rätt
typiskt representerad i 1900 års världsutställnings historiska afdelning, och i impressionisteu
Caillebottes till Luxembourgmuseet skänkta samling moderna franska målningar ingå 7 pasteller
af Degas. Efter den i Berlins nationalgalleri befintliga skizzen »Konversation» bör han ej
bedömas — den är mera bizarr än typisk. En samling af 20 studier, dansöser, tvätterskor, jokejer
— utomordentligt väl reproducerade — utgafs 1898 i konsthandeln, pris 1,000 francs.
Illustrationsmässigt snarare än måleriskt uppfattade äro Jean Berauds
bilder från teatersalonger, brasserier, socialistmöten (»Salle Graflard» med den
brandröde talaren, den skränande publiken och de eleganta, likgiltiga tidnings-
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
