Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Måleriet i England - 2. Burne-Jones
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLERIET I ENGLAND.
BURNE-JONES: KÄRLEKSSÅNGEN. Oljemålning.
bad eller bevittna världens skapelse och antingen de heta Vestal eller Lyckan. Ej ens Hoppet
ser med mod och lefnadslust framfor sig utan med den för dem alla gemensamma melankolien.
Pan är lika litet jordisk som Psyke. Hafsnymfen, som fångar sig en man ocli drager honom
ner i djupet, är visst den enda af dessa drömgestalter, som har ett leende pà sina läppar —
hon har till och med ett mycket glupskt och ondskefullt leende, som förvånar i en skapelse af
Burne-Jones. Och när han målar sin dotters porträtt, så har hon samma ögon och uttryck
som hans legenders kvinnor — man undrar, om äfven hon är stiliserad eller om hon helt enkelt
varit sin faders modell till hans olika och ändå hvarandra sà lika kvinnoansikten.
Sina figurers smidiga linier och slanka former tog Burne-Jones från Botticelli, uttryckets
milda vemod finner man förut hos florentinska målares kvinnor, och hans änglar ha sina
stammödrar i toskanska gitarrspelande änglar från förrenässansen. Riddartypen har sin upprinnelse
hos Mantegna. Men Burne-Jones gjorde typerna mera veka, okroppsliga och kraftlösa. Alltid
denna stämning af tankfull sorgsenhet. En egendomlig förnyelse af en gammal stil, onekligen ej
afskrifven utan tillägnad utslipad med en formkänsla, som är absolut modern, en konstlad
konst, blodfattig förfinad, feminin till sin hela karaktär.
Det uttrycksfulla är ej Burne-Jones’ område. Man har beundrat hans Circe, som gjuter
gift i det för gästerna afsedda vinet, för framställningens dramatiska kraft. Men hvilken
öfverdrift i uttrycket! För att drypa gift i en kanna ställer man sig väl ej ett par steg ifrån den
och böjer sig fram, så att ens kropp bildar en rät vinkel.
Stilla beundran och tillbedjan ligger mera för Burne-Jones’ lynne: Maria på sin säng,
slutande intill sig barnet med den innerligaste kärlek, >Kärlekssången», som i komposition, i den
klassiskt rena och ädla rytmen, känslan och koloriten gör intryck af en ny Giorgione, och »Kung
Kofetua» (1884), som blifvit framhållen som mästarens mästerverk. Ämnet är hämtadt ur en
proven9alsk ballad. Kungen har träffat en tiggarflicka, som sa intagit honom genoin den själens
skönhet, som lyser ut genom hennes jordiska omhölje, alt han fört henne till sitt slott och satt
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
