Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Modern fantasikonst och modern realism - 4. Tyskland: Böcklin - 5. Marées, Thoma, Stuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN FANTASIKONST OCH MODERN -REALISM.
allmängiltiga sanningarna. Formen betyder för honom mindre, tanken, det
själsliga innehållet är allt.
Burne-Jones är den smidiga formens man. Innehållet i hans verk är att
söka i uttryckets subtila, veka skönhet, i liniernas rytmiska behag.
Puvis de Chavannes, latinaren, ättlingen af Poussin, är formens man,
också han, men den monumentala formens. Hvad han sträfvar efter, är
liniernas och tonernas majestätiska ro och mäktiga välklang. En genom en gammal
kulturs förfining vunnen enkelhet är särmärket i hans konst.
Vid sidan af dessa tre är Böcklin barbaren, det kan ej hjälpas, men den
sunda, naturfriska, lefnadskäcka barbaren, som ej har de andras uppodlade
smak men hvars blod rinner minst lika kraftigt som deras och hvars känsla
är fullt ut så stark och fullt hans egen. Han är mindre reflekterad och mera
primitiv, han är ej formens man och endast undantagsvis idéernas, men han
står naturen, den lefvande, frodiga, alstrande naturen närmare än de andra.
Den sunda, starka, robusta lefnadsglädjen är hans område. Han är ej att
räkna till klassisisterna — man finner svårligen så föga klassiska verk som hans
hafstaflor eller hans bibliska målningar — men väl till den rent hedniska
naturkultens återuppväckare. Han har målat jorden i dess ungdom och de
lefvandes oreflekterade glädje öfver tillvaron, målat det rent animala lifvet hos
människor och hos andra naturvarelser. Han har väckt den store Pan till lif igen.
W
5.
Till stilsökarne, till fantasikonstnärerna hörde Hans von Marées (f. 1837,
d. 1887), en af dessa konstnärer, som utan att eftertrakta loford och rykte
sluta sig inne med sina idéer och använda sitt lif till att söka nå ett högt
mål, lika godt om andra uppskatta eller-ens förstå det.
Sä godt som bortglömd af de samtida lefde han i Rom och dog där, den enda utställning,
vänner kunde förmå honom till — i Berlin — blef obeaktad, liksom hans person och hela
hans konstnärsskap var. Man har jämfört hans lif med Carstens’, likaså hans sträfvan till ett
mål, för hvilket hans samtid hyste endast likgiltighet. Efter sin död har han blifvit framdragen
som en af nyidealismens vågbrytare, men hans arbeten har man ej fått se, de ha ej funnits i museer
utan samlade i hans anhörigas ägo. Endast några afbildningar äro offentliggjorda. Den lilla
taflan »gosse, som drifver hästar att simma» hos Schack är mustig och mättad i sin bruna färg
men ej mycket betecknande, säges det, för det ursprungliga och centrala i konstnärens sträfvan.
Studiet af människokroppen var för honom konstens mål, det han sökte var en figurstil
med dekorativ hållning, något pompejianskt i enkelhet och naivitet, något förenkladt venezianskt
i färghållningen. Af en målares teorier kan man emellertid sällan få en föreställning om, hur
han målar. Marées afskydde allt hvad realism heter liksom allt valör- och belysningsstudium.
Man har af honom uttrycket: »Om jag målar af min mops, så har jag två mopsar, men det är
inte afgjordt, att jag har ett konstverk». Han tecknade flitigt efter naturen men kastade undan
dessa studier och målade ur minnet, försämrade — har det blifvit sagdt — utkastet genom
öfvermålningar, i hvilka osäkerheten ej kan döljas. Hans sätt att anlägga målningen med
tempera och öfvermåla den med olja har skadat hans målningars verkan. Luft- och
belysnings-studiet afskydde han därför att dylikt endast drar uppmärksamheten från det för honom hufvud-
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
