mina. Jag har ofantligt mycket att anmärka på henne. — Men nu kommer hon nog snart, och då får herrn göra sina absolvationer själf. (Ut genom tamburen.)

Tredje scenen.

sommerberg (ser sig om beundrande). Alltså här bor hon! — Här har min lilla Tea upplefvat all sin lycka och all sin sorg — stackars liten! — Och jag har fått hålla mig långt borta och inte kunnat så mycket som räcka henne handen till stöd. — Hur vackert här är! (Reser sig och går omkring i rummet.) Där står hennes piano med noter uppslagna. — Få se hvad hon spelar? — »Utdrag ur operan Romeo och Julia.» Hm! — Hon lefver väl ännu i minnet af sin förlorade kärlek, den där jolmiga löjtnanten! — Här står hennes sybord! — (Lyfter arbetet.) Ett broderi som ännu inte är påbörjadt, så smakfullt! — En tidskrift, som nyss är uppskuren — få se. — »Gymnastiken, det förnämsta hälsomedel.» — Hm! — Hon tycks ha sinne för allt, den lilla ängeln! — (Sätter sig drömmande.) Allt i hennes lilla helgedom talar om henne! — Till och med tystnaden hviskar sakta hennes namn! — (Telefonen till vänster ringer häftigt. Hoppar högt upp och skyndar till en annan stol.) Hvad i all världens tider! — Det var då ett fasligt larm!