Fjärde scenen.

SOMMERBERG. MINA (kommer inspringande och griper luren). mina. Hallå! Hallå! — Jo, det är hos fru Francke. (Lyssnar.) Frun är inte hemma. (Lyssnar.) Jo, det är — — det är — jungfrun. sommerberg. Hvilken jungfru? mina (ser förbittradt på honom. Lyssnar). Jo — jaså — men inte i kväll, alldeles omöjligt i kväll! (Lyssnar.) Det skall jag framföra. — Onsdag passar visst mycket bra. (Lyssnar.) Nej, alldeles omöjligt i kväll. — (Lyssnar.) Tack — jo! — jo! — (Det ringer af.) sommerberg. Hvad var det fråga om, lilla fröken ? mina (tittar på honom utan att svara. Telefonen i konsulns rum ringer häftigt.) sommerberg (hoppar till). Kors, bevare mig! Elden är bestämdt lös! mina (vid konsulns telefon). Är det kontoret? — Är det konsuln? (Lyssnar. Halfhögt.) Hvem talar jag med? (Lyssnar.) Nej, konsuln är inte här! Konsuln var alldeles nyss på kontoret. (Lyssnar. Arg.) Jag vet inte alls hvar konsuln har tagit vägen! (Hänger upp luren och ringer af.) sommerberg (oroligt). Lilla fröken — var det? (Telefonen i tamburen ringer häftigt. Skyndar till en annan stol.)