mina (vid telefonen, i tamburen). Hallå! — Hallå! — Hallå! — Det var då också märkvärdigt! Inte ett ljud! sommerberg (sakta frågande). Är det måhända något i olag med ledningen? mina (utan att höra honom). Hallå! — Hallå! — (Vid hvarje utrop visar Sommerberg tecken på obehaglig öfverraskning.) — Hallå! (Mildare.) Jo, det är hos fru Francke. (Lyssnar.) Är det fröken Witt? (Lyssnar.) Jaså! — Jo, frun kommer visst snart, men hon skall bort i kväll igen. (Lyssnar.) Det går för sig. — En stund strax före middagen är nog frun att träffa. (Ringer af.) sommerberg (oroligt). Lilla fröken, det var väl inte? (Det ringer på tamburklockan. Sjunker ned på en stol.) Babylons fullkomliga förbistring! (Mina har öppnat ute i tamburen. Fru Francke kommer in med en velociped, som hon ställer ifrån sig i tamburen. Hon är klädd i velocipeddräkt, korta kjolar, bluslif och rund matroshatt.)

Femte scenen.

<tab>SOMMERBERG. MINA. FRU FRANCKE. mina (ännu i tamburen, till frun). Konsuln telefonerade, att han önskade, att frun skulle vänta med middagen till klockan sex. fru francke. Godt! — Har det annars varit något bud? mina (fort). Fröken Witt ville titta upp strax före middagen för att tala med frun.