fru francke. Var det något mera? mina (fort). Grefvinnan önskade att träffa frun i morgon half två — eller var det två — och så var det bud att om onsdag, om det skulle passa frun, skulle kommittén för — ja hvad var det nu igen? — det var visst gymnastikklubben — och så — ja, så väntar en herre i salongen. (Mina försvinner mot köksdepartementet i ena ändan af tamburen. — Fru Francke in på scenen. — Medan hon stått i tamburen har Sommerberg obemärkt betraktat henne.)

Sjätte scenen.

<tab>SOMMERBERG. FRU FRANCKE. sommerberg. Jag vet inte, om jag är igenkänd? fru francke (betraktar honom). Jag vet inte riktigt? — Jo visst! — Är det inte rent af gamla kära farbror Agathon? — Jag får ju säga farbror? sommerberg. Jo — jo — naturligtvis! fru francke (omfamnar honom och kysser honom på båda kinderna till hans stora öfverraskning). Välkommen, lilla rara farbror! Det är då en evighet, sedan vi två sist sågo hvarann! sommerberg (glad). Jaså, tycker Tea det! Ja, det blir den sjätte april precis aderton år sedan jag följde Tea till järnvägen, då Tea skulle upp till Stockholm. Då hade du ännu korta kjolar! (Tittar ned på henne.) Nå ja, det har du då för resten ännu!