33 konsuln. Och du tycks hafva något för trög fattningsgåfva. FRÖKEN WITT. Det vet jag just inte att folk brukar påstå om mig. konsuln. Hvad vet du om hvad folk säger om dig? fröken witt. Hvad säger man då? konsuln. Det mår du bäst af att inte få veta! FRÖKEN witt. Å, söta, snälla du! Tala om för mig hvad folk säger om mig? konsuln. Nå, eftersom du ändtligen vill så — fröken witt. Å, ja! ja! Hvad säger man då? konsuln. Först och främst, att du är ful. fröken witt (spetsigt). Jaså, hvem har sagt det? konsuln. Ja, det har jag inte lofvat att säga. Vill du höra mera? fröken witt (buttert). Gå du bara på! konsuln. Ja, så säger man, att du är ovanligt ointelligent, för att nu inte använda ett starkare ord. fröken witt (uppbrusande). Det var det oförskämdaste jag nånsin hört! konsuln. Ja, inte rår jag för det. fröken witt. Var det flera otidigheter? konsuln. Förresten är det bara småsaker. Några säga, att du är alltför emanciperad och framfusig, andra att du vill lägga din lilla näsa i allting. Alla äro eniga om, att du klär dig illa. fröken witt (börjar gråta). Nej, o, så förfärligt! 3. — "Det ringer!"