Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Engelbrekts graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
NILS BOSSON STURE.
tjänst, var det redan afton. Marsken var äiiaii kvar hos
lians herre, och lian stod och liksom öfvervägde med sig själf,
om han skulle gå upp till de båda samtalande herrarne, eller
om han skulle begifva sig till den märkliga mötesplatsen,
dit biskopen stiimt honom.
Då kom en man gående gatan fram och tycktes på
afstånd fästa blicken på ynglingen, hvarpå han med leende min
nalkades honom.
»Det var lyckomöte, Nils Bosson», sade han, »jag
hoppades icke träffa dig här; jag menar, att din herre betinner
sig här uppe?»
Nils Bosson bejakade frågan, men hans allvarsamma
utseende var alltför påfallande för att ej framkalla ett spörsmål.
»Det spörjen T, Herman Berman!» sade han. »Och
likväl tycker jag, att denna stad med slottet och kyrkan i och
för sig äro ägnade att framkalla allvarliga tankar. Ännu
innehafves kyrkan af den store hjältens folk, och hans stoft
liar knappt hunnit kallna i kyrkan där borta.»
»Föga känna vi hvarandra», svarade Herman, »och
därför liar jag ingen rättighet till edert förtroende, men jag vet,
hur kär han var eder och hur högt hans minne är, och mera
behöfves icke för mig för att bjuda eder min hand till
vänskap. Behöfven I någon gång en fulltro vän, så tänken på
Herman Berman! Nu måste jag tala med eder herre,
biskopen!»
Därmed gick Herman in genom klosterporten, och Nils
stod ensam kvar, lyssnande till ljudet af den bortgåendes
sporrar, som snart förtogs af ett kort och afmätt skratt. Den,
från hvilken detta ljud härledde sig, blef snart synlig inne
i klostergången. Det var den gröne riddaren.
»Ilär stånden T, junker Nils», sade denne och stannade
utanför på stentrappan, »här stånden I och drömmen om
gyllene sporrar och riddarkedja, he-he-he . . . Ära och tro . . .
he-lie-he, hur står det i visan . . . ära och tro . . .
’de fara ville, som fåglar under sky,
som veta sig hvarken bo eller by!’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
