Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Engelbrekts graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID ENGELBREKTS G I! AF.
11
Den skrattande riddarens öga hvilade en stund med en
egen glans på Nils Bosson, hvilken åter icke rätt visste, liur
han skulle upptaga riddarens ord. Sammanställningen af
ungdomens stolta drömmar med ålderdomens bittra erfarenhet af
lifvet föreföll honom så opåkallad, och skrattet, detta hackande
— om vi så få säga — halfva skrattet gaf åt det hela en
färg af lek, som 0111 riddaren själf icke tänkt på det inre
sammanhanget i sina ord, eller som om han just genom sitt
skratt velat dölja sitt medvetande af detta sammanhang.
Plötsligen kastade sig riddaren in i portgången och stack
sig undan bakom porten, där det redan rådde skymning. Nils
Bosson sag sig förvånad omkring för att finna orsaken till
detta besynnerliga beteende. Men han såg intet. En kvinna
kom gående gatan fram, men han kunde icke i hennes
uppträdande finna en giltig förklaringsgrund, så mycket mindre,
som när hon kom närmare, han i henne igenkände en aflägsen
franka till hans morfader, herr Sven Sture. Till åldern
valbon dock yngre än riddar Svens dotter och hans moder fru
Karin. Nils skulle gärna, om det låtit sig göra, ha följt
riddarens föredöme, ty fru Bengta var honom ingalunda kär.
Emellertid gick det icke an att försvinna. Fru Bengta hade
redan sett honom och stannat, och hon riktade en stund sina
skarpa, genomträngande ögon på honom, under det hon
synbarligen med ovilja besvarade hans vördnadsfulla hälsning.
Hon sade dock intet, utan fortsatte sin väg, men vände
sig ett par gånger om, som om hon fruktat, att ynglingen
skulle följa henne.
Nu tittade den grüne riddaren försiktigt fram ur porten,
och när han såg fru Bengta försvinna vid ett hörn längst
bort på gatan, skyndade ban med spänstiga steg utefter
klostrets stentrappa, och ilade bort i samma riktning. Detta
väckte Nils Bossons uppmärksamhet, och han beslöt hastigt
att följa riddaren, för att se hvad som kunde förmå honom
att så ifrigt följa den, hvilken han i första ögonblicket så
påfallande undflytt.
Så gick äfven ban gatan fram, vek af vid samma hörn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
