Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Engelbrekts graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
NILS BOSSON STURE.
i rådet icke skola kunna pålägga mig ett straff, svårare än
jag själf dömt mig till.»
»Den högste Gud, inför hvilken vi här stånde», sade
marsken med högtidlig stämma och lyfte den högra handen
mot höjden, »den högste Gud vare mitt vittne, om det icke
var min afsikt att hålla sträng räfst med mördaren af min
medbröder i regementet. . . men när jag ser din ånger, frände,
och när jag betänker, hvilken förändring ditt vilda sinne
måste hafva undergått för att komma till ett sådant beslut,
då ser jag i detta Guds finger, och jag . . . kan icke, om jag
ock ville, här träda in med den mänskliga maktens glafven
. . . förlåte mig så Gud och S:t Erik, så visst som jag tror,
att också den ädle mannens ande, hvars stoft vi i detta
ögonblick beträda, gör det . .
Det inträdde en stunds tystnad, hvarunder Magnus
Bengtsson hördes snyfta som ett barn.
»Ett godt ord vill jag ock inlägga för eder hos riksens
råd», tillade marsken därefter, »och kunnen I få komma till
ro, så vet jag en bot, som kan göra både eder själf och eder
släkt och edert land godt, och det är. . .»
Magnus Bengtsson" såg upp och fäste en frågande blick
på marsken.
»Det är», fullbordade denne meningen, >att I tjänen den
sak, som den bortgångne tjänat, och som äfven jag efter bästa
vett och kraft vill tjäna. Yid mitt ridderliga sköldemärke»,
tillade han, då han såg sin åhörares blick skifta om till
förvåning, »och så sant jag vill föra det med äran, allmogens
sak och Sveriges rikes, det är ett och detsamma, den lärdomen
gaf han oss, den litsle man!»
»Rätt så, rätt så, ädle herr Karl Knutsson», hördes en
klangfull, men häftig stämma inifrån kyrkan, och kort
därefter visade sig för de förvånade männen en riddare i höga
stöflar och i en blå liftröja, sammanknäppt med små blanka
knappar uppifrån och ända ned, hvaröfver ban bar en kort
kappa af mörk färg, som var tillbakakastad öfver högra axeln
och visade en arm och en växt så spänstig och stark, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
