Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Engelbrekts graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID ENGELBREKTS G I! AF.
15
lige mellan slagen, »alla himmelens stjärnor förmå icke göra
den ljus, men blod skall flyta . . . blod, blod. . . dagen födes
i blod. . . och blodet skall göra mig ren, och när den sista
blodsdroppen faller, då kanske skall det svarta försvinna och
min själ få dricka dagens ljus», och därmed slog han den
tunga gisslan så hårdt mot ryggen, att han alldeles maktlös
dignade ned mot golfvet.
Då steg från motsatta sidan en hög skepnad fram i
ljusskenet. Det var marsken, herr Karl Knutsson. Synen tycktes
på honom hafva utöfvat samma verkan som på Nils. Hans
blick uttryckte häpnad och deltagande på en gång, och lian
sträckte ut handen, som 0111 han velat afvärja från sig den
förfärliga synen. Hans läppar rörde sig, men intet ord kom
öfver dem. Den botgörandes handling kräfde frid och fick ej
störas.
Slutligen reste sig Magnus Bengtsson upp, drog
pilgrimskåpan öfver sina skuldror och fattade hatt och staf, men föll
åter pä knä och bad. När han så uppstod, och under
inflytande af det lugn, som efter bönen hade uppstått i hans själ,
fick lian ögonen på marsken.
Han stannade plötsligt, och hela hans kropp skälfde till.
Men han lade med detsamma sina armar i kors öfver bröstet
och böjde ned sitt hufvud.
»Magnus Bengtsson!» framhviskade marsken och såg på
sin frände med en blick, hvari låg lika mycket vemod som
stränghet.
»Ja väl», svarade den tilltalade, »här står Magnus
Bengtsson framför dig, Karl Knutsson . .. och vill du taga mitt lif,
så tag det! Det kan dock icke böta för mitt brott.. . Om jag
lefde i hundra år och ägde lika många lif, så kunde de icke
göra ogjordt, hvad Magnus Bengtsson brutit. . .»
»Som Sveriges rikes höfvitsmän vore det min plikt, att
gripa dig och ställa dig till rätta inför riksens råd . . .»
»Utan tvång skall jag följa dig, Karl, om det är din
vilja», återtog Magnus, »men visst är, att de gode herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
