Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Engelbrekts graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
NILS BOSSON STURE.
rBefinnen I eder här i Örebro, herr Erik Puke»,
genmälte marsken med en stämma, som icke var blid, »jag tänkte
mig eder nu som bäst vara i fart med att tacka herr Erik*
Nilsson (Gyllenstjerna), på Stockholms slott för sist?»
»Den saken menar jag, att I själf kunnen bäst draga
försorg om, herr Karl», inföll herr Erik häftigt. »I hafven
lärt eder en konst, som icke han kunde, den ädle mannen,
som hvilar här och hvars själ Gud nåde . . . jag menar den
konsten att vinna befästade slott utan svärdshugg . . .»
»Herr Erik, hvad viljen I säga?» sporde marsken utan
att lägga band på sin hetta.
»Jag tänker, att Nyköpings slott skall göra för allom
klart, hvad jag menar... Belägringen var godt börjad;
Engelbrekt själf och den raske Herman Berman hade satt den
saken i gång, men besättningen kom till slut underfund
därmed, att den skulle lämna slottet åt eder och icke åt
Engelbrekt .. . Nu kunnen I se, herr Karl, att jag genomskådat
eder, och så sant jag lefver . . . vid Gud och mitt goda svärd.
I skolen icke draga mig vid näsan.»
Det förhöll sig verkligen så, som herr Erik Puke sade,
ehuru han af sin häftighet lät förleda sig att gifva en för
marsken mindre vacker färg åt besättningens beteende att
vilja uppgifva slottet åt marsken och icke åt Engelbrekt.
Herr Johan Karlsson (Färla) hade kommit med de buden frän
belägringshären, och riksens råd i Stockholm beslöt, att marsken
skulle begifva sig dit och dagtinga. Detta skedde vid
mid-fastan. Det var kort innan marsken då lämnat Stockholm,
som herr Erik Nilsson, hvilken konungen satt till höfvitsmän
på Stockholms slott i stället för den ädle och högsinte
ben-Hans Kröpelin, gjorde ett nattligt utfall mot den sida af
belägringskedjan, öfver hvilken Erik Puke hade befallning. Där
hade gått hett till, och fråga kunde hafva blifvit, huru
herr Erik Puke redt sig, om icke marsken kommit honom
till hjälp. Det var på denna omständighet marsken syftade,
då han först tilltalade Erik. I sin häftighet gick denne nu
vida längre, än klokheten bort tillåta honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
