Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet / 22 (1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Engelbrekts graf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreståndaren, så mycket än mildheten i dennes väsen tycktes
sätta honom ofvan om hans motståndare.

Men huru högt herr Erik till sin personlighet än kunde
stå öfver marsken, så var dock en annan fråga den, hvilkendera
af dem kunde bättre uppbära Sveriges rike, den häftige,
lidelsefulle och föga beräknande Erik, eller den foglige och
mera eftertänksamme Karl, hvars handlingar därför ingalunda
saknade kraft.

Ill. J.N.[=Jenny Nyström] »Gud den högste och alla himmelens helgon välsigne dig«. (Sid. 23.)

Medan dessa tankar sysselsatte ynglingen, framträdde
biskop Tomas. Han gjorde korstecknet och stannade med
sammanknäppta händer framför grafven, och medan hans
läppar rörde sig under bön, föll tår efter tår ned öfver
hans kinder. Sedan han slutat sin bön, vände han sig om,
och ett drag af vemodigt allvar utbredde sig öfver hans
anlete, när hans öga stannade på Nils Bosson.

Denne gick fram till biskopen, som högtidligt lade sin
hand på hans nedböjda hufvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>