Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Engelbrekts graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gud den högste och alla himmelens helgon välsigne dig
min son», sade han med rörd stämma, »här, just här, vid
stoftet af den bäste och ädlaste man, har jag velat uttala min
välsignelse öfver dig, när vi nu skola skiljas från hvarandra.»
»Alltså har den främmande riddaren haft ett ärende utom
det att kalla mig till min döende moder?»
»Ja väl, min son», återtog biskopen, »tiden är snart inne,
att du skall blifva en man för dig, och detta sista år, som
återstår till dess, vill din fader, att du skall följa en tapper
riddare, att du rätt må lära att skicka dig både i strid och
frid.»
»Och veten I, fromme fader, hvem som blifvit bestämd
att under detta år blifva min herre?»
»Din fader, riddar Bo, har därtill utsett marsken och
riksens höfvitsmän, herr Ivarl Knutsson!»
Det intryck, som dessa ord gjorde på ynglingen, var så
märkbart, att biskopen fann sig föranlåten spörja honom om
orsaken därtill, och Nils berättade omständligt hvad han varit
vittne till. Biskopen betänkte noga allt hvad ynglingen
berättade och sade sedan:
»Måtte Herren i sin nåde afvärja inbördes strid från
Sveriges land ... Herr Erik är en tapper riddare och stod
högt i Engelbrekts hug, men marsken är dock vald till
höfvitsmän för riket, och äfven Engelbrekt erkände honom
såsom sådan ... Jag menar, du kan vara lugn för din faders
val, min son, riddareskick och seder skall du dock inhämta
vid marskens hof ... och en gärning som strider mot Guds
lag och Sveriges väl skall han icke ålägga dig ...»
Biskopen stannade plötsligt i sitt tal, lade handen på
ynglingens axel och såg honom länge spörjande och
genomträngande i ögat.
»Se, därom vill jag till sist säga dig ett ord», fortsatte
han, »och det löftet vill jag, att du skall gifva mig här
inför Gud och Engelbrekts skugga ... glöm aldrig, att det mål,
för hvilket Engelbrekt lefde och verkade, är det högsta en
svensk riddersman kan uppställa för sig ... Lofva mig därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
