Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sjöröfvarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
NILS BOSSON STURE.
skulle äfven hafva utfört sin afsikt, om icke fru Bengta själf
nu varit så nära, att hon kunnat ropa honom tillbaka. Hon
höll redan utanför dörren till stenhuset.
»Icke så brådt, icke så brådt, Nils Bosson», sade hon
med en stämma, som tycktes vara van att befalla, »din
moder skall icke tagas med storm . . . därtill är hon alltför svag,
och du vill väl icke hafva hennes död på ditt samvete,
förmodar jag.»
»Ha-ha-ha», skrattade den gröne riddaren, men slog ned
sitt öga för en ljungeldsblick från fru Bengta.
»Drag försorg om min gångare, gröne drömmare», sade
fru Bengta, i det hon steg ur sadeln, så lätt och spänstig,
som om hon varit tjugu år, och kastade tygeln at mannen
med det halffaniga leendet.
Denne lät sig intet bekomma, utan tog tygeln, men
ryckte så häftigt till, att betseltyget drogs af hästens hufvud,
och denne förskrämd skenade ned mot bron, där han dock
lätt nog uppfångades af fru Bengtas sven, hvilken nu först
kom fram till gården, emedan han icke kunde följa sin
brådskande matmoder. Hennes mörka ansiktsfärg skiftade i
blek-grönt, när hon såg den fubblige mannen, hvilken stod där
med betslet i hand och småskrattade på sitt vanliga vis, utan
att det ringaste bekymra sig om livad som skett.
»Bättre förspändt, bättre förspändt, fru Bengta», sade han,
»I riden aldrig till bys med sådana tyglar, ha-ha-ha . . .»
Fru Bengtas ögon flammade, men mindre af vrede och
återhållen harm, än af ett otvetydigt begär att liksom vilja
genomskåda riddaren. Men i hans ansikte kunde man ej se
annat än den fullkomligaste sinnesfrånvaro. Hvad nu än
fru Bengta tänkte därom i sitt sinne, sa var dock stundens
vikt sa stor, att hon icke ville förlora något ögonblick.
Hon slog med stolthet sitt hufvud tillbaka och steg in
i förstugan samt uppför trappan, åtföljd af de båda bröderna.
När hon vände sig om öfverst i trappan vid dörren till
matsalen, såg hon nederst på do första trappstegen den förhatlige
riddaren stiga uppför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
