Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sjöröfvarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
NILS BOSSON STURE.
»Välkommen till ditt hem, käre, välsignade son», yttrade
den sjuka med darrande stämma, »din moder har mycket,
mycket längtat efter dig.»
»Den gode Guden vare lofvad, att jag fick komma, medan
du ännu kan känna och tala till din son, moder!»
»Det skulle du alltid, Nils . . . jag har så beräknat det. . .
jag har viktiga saker att tala med dig om . . . å din morfaders
vägnar. Jag hade hoppats att få säga dig hvad jag har på
hjärtat utan vittnen . . . men jag är för svag . . . eller hur, vän
Bengta, menar du ej, att jag står ut därmed. . . ? Jo, jag
känner mig nu starkare än på mycket länge . . .»
»I hören det, fru Bengta», sade Nils, icke utan en viss
skärpa, i det han reste sig upp, »min moder önskar tala vid
mig utan vittnen!»
»Gärna, gärna tror jag dig hafva krafter?, genmälde fru
Bengta, i det hon kastade en genomträngande blick på den
sjuka, »men om dina krafter skulle svika . . . jag har sagt dig
det, vän Karin, din sot är sådan, att det lätt kan blifva
helsot i ett nu, och om det skulle inträffa, innan du hunnit
säga din käre son allt, hvad han behöfver veta . . . huru vill
du då i lugn skiljas hädan? Dessutom känner du ju din
Bengta, jag liar ju icke någon hemlighet för dig, och jag är
gammal nog att kunna tiga... I din sons namn och din
fäders, Karin, låt mig vaka öfver dig, medan du fullgör ditt
värf!»
Nils såg förvånad på den talande, så förändrad föreföll
hon både till anletsdrag och till stämma. Den sjuka låg tyst
en stund.
»Kanske att du har rätt», sade hon därefter, »men svär
mig då vid vår Herres dyra pina och död, att du för ingen
skall uppenbara, hvad du här kommer att höra mig tala till
min son . . . svär mig det, och du må blifva när oss!»
Fru Bengta gick eden, och fru Karin begynte, sedan hon
länge betraktat och liksom sökt att läsa hvarje drag i sonens
öppna anlete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
