Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sjöröfvarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖRÖF VÅRENS DOTTER.
37
»På den tiden din morfader förde befallningen i Yisbv»,
återtog hon därefter,, »fick han af en händelse kännedom om
en förborgad urholkning i Silfverhättan. Den betäcktes med
en sten, som likaledes lätt låter röra sig ur stället för den,
som hittar densamma. I tredje afdelningen af tornet
Silfverhättan finnes ett fyrkantigt rum, omgifvet af tvenne
omgångar, den ena ofvan om den andra. I den öfversta af dessa
skall du på en af väggarna finna tecknet, och alldeles midt
emot detta i den motstående väggen finnes stenen, som
bevarar din morfaders lyckokedja.»
»Nu är jag rädd, du talar för mycket, vän Karin»,
yttrade fru Bengta och steg fram bakom sängen, »ja, kunde jag
ej tänka det, se liär, se här! ...»
Om det verkligen var, som fru Bengta sade, att den
sjuka talat för mycket, eller om det möjligen var hennes eget
uppträdande, hvarigenom hon så tydligt påminde om, att en
mera än som ämnadt var kände hemligheten, — nog af, fru
Karin låg så blek som ett lik på sängen.
Den hjälpsamma vännen hade hastigt fattat en bägare,
af hvars innehåll hon dels fuktade den sjukas tinningar, dels
höll henne under näsan, och efter en stund kröntes också
hennes bemödanden med framgång. Fru Karin slog upp sina
ögon. De sökte med oro först sonen och sedan fru Bengta.
Hon utsträckte händerna till dem båda, och hennes ton var
så bedjande och hennes blick så djup, när hon sade till den
senare:
»Edén, Bengta, eden . . . förgät den icke, och blif en lika
god vän för min son, som du under de sista åren varit för
hans mor!»
Därpå drog hon ännu en gång sonen ned till sig och
kysste honom på pannan, hvarefter hon gaf tecken med
handen, att hon önskade blifva allena. Nils gick med dröjande
steg och vände sig flera gånger om, men fru Bengta blef
stående stel och rak ett stycke bakom hufvudgärden, så att
hon icke kunde ses af den sjuka. Nils mötte oförfärad
hennes befallande blick, och ett ord darrade på hans läpp, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
