Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sjöröfvarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
NILS BOSSON STURE.
tack därför, och var viss därom, att du skall blifva lycklig,
äfven om du aldrig blir ägare af din morfaders smycke.»
»Det var då icke min morfaders bestämda vilja, att jag
skulle bli ägare af halsbandet?»
»Jo, jo, käre son . . .och din styrka att försaka berättigar
dig att njuta lyckan i hennes högsta mått. Jag vill nu säga
dig, hvar din morfader har nedlagt denna skatt, och huru
du skall finna den.»
Fru Bengta hade under hela detta samtal hållit sig något
på sidan om det tjocka sängförhänget, där dessutom stark
skugga föll öfver henne, och hon hade iakttagit den
fullkomligaste tystnad. Men den, som hade sett elden i hennes
mörka ögon och den krampaktiga stelheten i hennes
anletsdrag, hvilka mera påminte om en död än en lefvande, skulle
med fasa hafva dragit sig tillbaka ifrån henne. Nu, när fru
Karin närmade sig det viktiga meddelandet, hvarest skatten
stod att finna, lutade den mörka skepnaden sig något fram,
och hennes läppar öppnade sig, medan ögonen brunno af en
djäfvulsk glans.
»Under frustugan på Yisborg», fortsatte fru Karin,
»ligger ett stort, hvälfdt rum, i hvars ena ända slottsskrifvaren
har sitt bord och sina räkenskaper. Tionde stenen från detta
hörn på ytterväggen kan med lätthet upplyftas, och därunder
finnes en järnplåt, hvarpå är inristadt ett tecken ... jag vet
icke, hvilket detta tecken är, det ville din morfader aldrig
säga mig, ty, menade han, om någon annan, än den som
vederborde, finge kännedom om detta tecken, så vore hela
hemligheten uppdagad... Icke ens du själf skulle komma i
frestelse att uppdaga för någon annan eller låta någon annan
hämta klenoden, då du saknade kännedom om detta tecken,
hvilket var själfva nyckeln till det hela. ..»
Den talande lutade sig tillbaka mot hufvudgärden och
betäckte sina ögon med den magra handen, liksom behöfde
hon anstränga sig för att rätt påminna sig sin döde faders
ord och kunna återgifva dem fullt troget åt sin uppmärksamt
lyssnande son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
