Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sjöröfvarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förunderligt lifvande verkan på den sjuka. Hon lofvade väl
ingenting, men hon tryckte vänligt sonens hand.
»Hvad skulle jag väl hafva för glädje af min morfaders
halshand, moder», slutade Nils, »om jag icke skulle kunna
visa det för dig, när jag en gång får det i handom, hvilket
dock torde dröja länge, om icke marsken skulle få något
alldeles oförmodadt ärende till Yisby.»
»När det sker, så sker det, son», genmälde fru Karin,
»hvar så jag lefver eller är död! Måtte, såsom den vise
sjunger, goda disor,
Herrans förtrogna,
vara dig hulda i hugen!»
Steg af gående och röster af samtalande började höras i
den stora salen utanför, och Nils lämnade sin moder, sedan
ban tagit ett ömt afsked af henne. När han kom ut i salen,
såg ban där sin broder Svante och sin syster fru Märta,
hvilka samtalade med den underlige riddaren. I detsamma
steg fru Bengta in genom den yttre dörren och stannade
förvånad, då hon såg Nils komma ut från sjukrummet.
Med hastiga steg nalkades hon dörren till detta rum och
gjorde en befallande åtbörd med handen till tecken, att Nils
borde lämna henne fri gång in till fru Karin. Nils tycktes
dock ej fatta den tydliga vinken.
»Jag har hälsning till eder från min kära moder», sade
han, »bon tackar eder för hvad I hittills hafven gjort henne
och för den vänskap I hafven visat henne, men hon beder
eder icke vidare göra eder omak för hennes skull.»
En vild förtärande flamma tändes i fru Bengtas öga, och
hon sträckte ut sin hand mot dörren, i det hon sade:
»Yrar du, ungersven, eller har du rent af förlorat
förståndet . . . lämna genast dörren och låt mig komma in till
din moder, så vidt hennes lif är dig kärt», och med detsamma
lade hon handen på ynglingens axel.
Det var tydligt, att Nils liär måste vika. Det stred
alldeles för mycket emot hans begrepp om det passande att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
