Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sjöröfvarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S.TÖRÖFVARENS POTTER.
41
möta en kvinna med våld, men å en annan sida stod här
för mycket på spel. Han försökte ännu en gång att med ord
förmå den stränga frun att afstå från sitt uppsåt, men det
visade sig snart, att hvarje hopp i den vägen var fåfängt.
Då kom räddningen från ett håll, där man minst hade
kunnat vänta den.
Så väl Svante som fru Märta voro alldeles förstummade
öfver den djärfhet, Nils vågade utveckla, men den skrattande
riddaren gick med lugna steg och utan att förändra ett drag
i sitt vanliga utseende fram till fru Bengta, hvars hand han
fattade. Riddaren påminte vid denna rörelse mycket om en
af dessa stora, präktiga, numera i det närmaste utgångna
dalbohundar. Liksom denne någon gång, då han ser sin
herre råka ut för ett ovälkommet, för att icke säga farligt
möte, tyst, men oåterkalleligt och osvikligt närmar sig den
"objudne gästen och hugger sina starka käkar om hans fot —
så fattade den halffånige riddaren fru Bengtas hand, och utan
att göra det ringaste afseende på hennes ifrån den yttersta
förvåning till det djupaste förakt och den häftigaste vrede
skiftande blick, drog han henne med leende min och de
artigaste bugningar till andra ändan af rummet.
Med ett uttryck och en ton, som om han sagt den största
artighet, sade han därunder till den häftigt upprörda kvinnan:
»Rid i ring! Rid i ring!
och låt din häst här springa omkring,
Valdemar med varum luff!
... kännen I den visan, fru Bengta?»
Den underlige riddaren tycktes finna ett verkligt nöje
i att akta på den stolta frun, och han släppte icke hennes
hand.
Nils Bosson, liksom hans syskon, kunde knappt
återkomma från sin förvåning, men hos den förre öfvergick denna
till ett uttryck af glad tacksamhet, då den däremot hos de senare
förbyttes till bestörtning och räddhåga, hvilken ökades, då
den djärfve brodern yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
