Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
NILS BOSSON STURE.
dare!’ De främmande herrarne kommo nu till och voro gröna
af förargelse.»
»Det är nu allt godt och väl, Birger», sade brunrocken
och såg helt belåten ut, rmen det är dock blott och bart den
tomma bägaren . . . skänk nu en gång i den vindroppe, du
liar att bjuda på . . . Till saken, menar jag . . . Kommer ban
eller icke . . .»
»Han kommer. .. han är redan här, och se därför tänkte
jag, att vi väl behöfde vara båda på platsen ... nu är nog
tiden inne, för marsken tillade, sedan unge Nils tagit emot
handsken och tackat: ’det har du nog tillfälle till, Nils’, sade
han, ’på färden till Kalmar, och gör då ditt bästa, för sedan
kan ingen veta, hvilken vind som blåser, medan du är i
Yisby!’ det sade han . . .»
»Så har du rätt, Birger», inföll brunrocken, »du skall
hålla utkik åt land, medan jag aktar på sjön!»
Ordet var knappt uttaladt, förrän de båda
kräniarsven-nerna fingo annat att göra. Från det ankrade fartyget lade
båten ut och började ro mot staden till. Det var sannolikt
skepparen själf, som satt i bakstammen. Båda
krämarsven-nerna förde på samma gång händerna öfver ögonen, och båda
sågo äfven en annan båt komma roende från staden. I denna
satt en äldre karl, som till klädseln liknade en sventjänare.
»Bedraga mig icke mina ögon i solljuset», sade den
blå-klädde, »så är det hennes sven!»
»Det är hennes sven, Birger», afgjorde den brune, »och
vi skola genskjuta honom. Hon har sannolikt blifvit vis af
de lärdomar, du gaf henne i Söderköping, och vill därför
passa på och icke låta något tillfälle gå sig ur händerna, och
detta fartyg tyckes hafva kommit som beställdt för hennes
räkning. Kom, kom . . . min båt ligger här bakom stenarna
.. . till all lycka har fartyget lagt sig så nära hit, att vi
skola hinna skepparens båt lika fort som hennes sven!»
De stego genast ned i den väntande båten, Birger fattade
årorna och förde dem med van arm. Man skulle hafva sagt,
att han aldrig haft något annat yrke än sjömannens, sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
