Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KKÄ.M A US Y ENNEKS A.
47
sin lilla handske.. . En af de utländska herrarne sade något
åt henne, som hon icke låddes om, utan lutade sig fram öfver
karmen och såg nedåt backen, där marskens svenner sutto,
och där Nils Bosson vinkade så vänligt åt henne. Men i
detsamma fastnade den fina kedjan på en knapp i armen, och
när hon häftigt reste sig upp, sprang kedjan af, och handsken
med ringen och blommorna rullade utför den branta backen
. .. »Hvad är det?» sporde marsken häftigt, men barnet grät
och ropade: »min handske, min handske», samt pekade nedåt
afgrunden. »Ingenting annat», sade marsken och skrattade,
men jungfru Brita ville icke låta trösta sig utan ropade:
»den, som ger mig handsken åter, skall få bli min riddare!»
och såg sig omkring bland de unga svennerna, om ej någon
af dem skulle frestas af en sådan lycka, kan tänka. De båda
tyska herrarne gjorde sig ett fasligt besvär, och marsken och
gamle herr Karl skrattade mecl full hals at flickans infall . . .
de främmande redo också nedåt backen för att på sidan komma
in i dalen, men Nils Bosson . . . men Nils Bosson, det var en
lust att se honom ... så fort han hade hört, hvarom fråga
var, störtade ban sig utan besinning nedför branten . . . jag
trodde, att ban skulle förstöra både sig och häst, men clet
gick lyckligt och han kom upp med handsken, som han
återlämnade till sin ägarinna.»
»Hm, hm», mumlade den brune, »det är morfadern
lifs-lefvande, det är morfadern . . .!»
»Och lilla jungfru Brita, som blef blek som ett lik, när
hon såg Nils störta sig ned i djupet, klappade de små
händerna af fröjd och ömsom skrattade, ömsom grät, när han
åter visade sig med handsken i sin hand. ’Bra gjordt, bra,
Nils Bosson’, ropade marsken och klappade ungersvennen på
axeln, hvarefter han tillade: ’hvad gifver du nu din riddare
i fästegåfva, Brita?’ och skrattade åter. Den lille Guds
ängeln blef som en drypande blod i ansiktet, men hon fattade
sig hastigt och räckte svennen den lilla handsken, som hon
drog af ringen med blommorna. ’Hafven tack, stolts jungfru!’
sade Nils, ’jag tager eder på orden och vill blifva eder rid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
