Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
NILS BOSSON STURE.
deras lustar och begärelser, 0111 möjligt argare än de fogdar,
som Engelbrekt fördrifvit.
På en herredag i Arboga strax i början af år 1436, som
hölls med anledning af den från konungens sida brutna
förlikningen, spred sig det rykte, att konungen, så fort isen gick
upp, skulle infinna sig i Stockholm och öfverlämna detta slott
åt sitt syskonbarn, hertig Bogislaw, som sedan skulle blifva
konung i Sverige, och att tillika ett förfärligt öde var til 1—
ämnadt det svenska borgarskapet i staden, som skulle
fullkomligt utrotas. Detta vållade, att herrarne bröto upp mot
Stockholm, och då de med våld måste skaffa sig inträde i
staden, utbröt kriget mellan dem och konungen a nyo. Detta
skedde, medan ännu Engelbrekt lefde, som enligt herrarnes
beslut skulle på nytt draga omkring riket och återtaga
slotten från de kunglige »drafvelsmännen». Den af konungen
tillsatte marsken blef emellertid genom herrarnes stämplingar
väld till rikshöfvitsman, och Engelbrekt verkställde sitt
rundtåg, tills han sjuknade framför Axevalla och måste föras till
Örebro.
Under det att nu belägringen för de särskilda slotten
fortgick, såsom Engelbrekt förordnat, och medan det såg ut,
som om Sveriges rike på fullt allvar skulle ryckas* den
trolöse konungen ur händerna, föreslogs från dennes sida ett
förberedande förlikningsmöte i Yadstena, dit Hans Kröpelin
och en annan riddare jämte ombud från ett par liansestäder
skulle begifva sig. Svenska rådet vidtog äfven åtgärder att
besöka detta möte och skickade bud till Engelbrekt därom.
Det var då på uppresan till Stockholm, natten mellan den
26 och 27 april, som frihetshjälten mördades på den ef t r
honom benämnda Engelbrektsholmen utanför Göksholmslandet i
Hjälmaren. Denna tilldragelse tycktes nu böra i väsentlig
mån förändra utsikterna för konungen.
De funnos väl, som ägde mod och vilja att träda i
Engelbrekts fotspår, men ingen fanns med hans förmåga, och
ingen som så lifligt och varmt uppfattat, att vi så må säga,
själfva svenskheten. Den bortgångnes storhet och betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
