Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
NILS BOSSON STUBE.
fårens lik ... säg mig, ungersven, känner din fader, den
stränge herr Bo, ändamålet för din färd?»
Ynglingen säg tipp med en blick, hvari bestörtning och
förtrytelse kämpade om väldet.
»Nej!» svarade han.
»Ser du det!» återtog drotsen, »ser du det. . . och jag
frågar dig ännu därtill: kan du omtala för din fader
ändamålet med din färd?»
»Nej!» blef åter ynglingens svar.
»I finnen nu själf, Nils Bosson», fortsatte drotsen, lielt
mörk i hugen, »om jag har orätt, då jag säger till eder: tager
eder till vara, att icke ryktena vända sig emot eder själf och
ramma eder i stället för eder herre, såsom vederbör!»
»Men jag gifver eder mitt ord därpå, stränge herr drots»,
utbrast Nils Bosson, under det hans kind purprades och hans
öga flammade af kränkt stolthet, »jag gifver eder mitt ord
därpå, att min herre, marsken, har intet att skaffa med min
resa till Yisby!»
Drotsen log med ett utseende, som om ynglingens
försäkran snarare tycktes bekräfta än försvaga hans
föreställning om saken.
»Förhåller sig saken så, som. du säger, Nils Bosson», sade
han, »och jag vill icke betvifla dina ord, med lyd då mitt
råd och uppskjut din resa till ett lägligare tillfälle... Jag
är gammal nog att känna världen och dess svek, och du skall
icke komma att ångra att du följt mitt råd.»
Nils Bosson bugade sig höfviskt för den gamle herren,
utan att svara på hans välvilliga råd, ehuru den glödande
rodnaden på hans kind tillräckligt tolkade hvad han tänkte
därom. Biskop Magnus reste sig äfven och lämnade
samtidigt med Nils drotsens härberge, så att inom några ögonblick
denne befann sig ensam med Bengt Stensson och den tyske
krämarsvennen, hvilken man alldeles tycktes hafva glömt bort.
»Jag har talat med min broder», sade herr Bengt, sedan
biskopen och Nils aflägsnat sig, »men han säger därtill tvärt
nej, herr Krister.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
