Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄMARSVENNERNA.
61
»Det gläder mig att hafva kunnat utverka denna lilla
sak för dig, min raske ungersven . . . viktiga ärenden månde
du hafva där att förrätta, eftersom det har legat dig så nära
om hjärtat. . . Du ser mig ock ut att förtjäna en väntjänst!»
»Hafven tack, stränge herr drots», svarade Nils Bosson
och rodnade, »såväl för det I hafven lagt eder ut för mig
hos konungen, som för edra goda tankar om mig . . . jag
hoppas till Gud, att I därutinnan icke skolen bedraga eder.»
Drotsen satt och såg på golftiljorna framför sig, som om
hans tankar redan lämnat Nils och hvad som rörde honom,
men biskop Magnus såg däremot med ett uttryck af
innerligt välbehag på ynglingens öppna och ädla anlete.
»1 ären en son till riddar Bo och fru Karin Sture», sade
han och fattade vänligt Nils Bossons hand, eder morfader, den
stränge riddar Sven, vistades mycket i Visby, jag menar I
hafven saker, som röra eder släkt, att där uträtta . . .?»
Biskopens fråga föll sig helt naturlig, och hans blick och
min antydde därjämte den mest oförställda välvilja.
»I hafven därutinnan alldeles rätt, vördige herr biskop»,
svarade Nils, »jag reser i ett ärende, som rörer min moder!»
»Våren dock försiktig, ungersven», inföll drotsen och
flyttade forskande sin blick från golfvet på Nils samt
därefter långsamt till golfvet igen. »Underliga rykten gå om
eder resa och att den gäller eder herres, marskens, enskilda
ärenden . . . Tiden är ond, ungersven, tiden är ond, man kunde
snart taga dig för att resa i ett ärende, som vore till skada
för Sveriges rike och för den förening, som skall råda mellan
rikena ...»
»Slika rykten kan dock ingen ärlig man sätta tro till,
stränge herre», svarade Nils. »Min herre, marsken, hafver
intet att skaffa med min resa, utan det, att han hafver
bifallit min begäran att för den tiden vara ledig från hans
tjänst. . . Hvad därför det än kan vara, som säges, så har det
blifvit sagdt af onda klaffaretungor. Det skall väl omsider
spörjas, hvar jag far fram.»
»Ryktena talade dock med en tunga, som icke är klaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
