Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
NILS BOSSON STUBE.
så häftigt upp, jag menar blott, att I belt och hållet
öfver-lämnen saken åt mig, så att icke till exempel den stränge
riddaren, som gick, onödigtvis må fördärfva alltsammans . . .
Jag lofvar eder, att ungersvennen innan midnatt i morgon
skall vara ombord på mäster Henriks fartyg, och I skolen
själf kunna öfvertyga eder därom, om I vid den tiden riden
utmed stranden söder ut från staden. Skulle jag åter ej gå
i land med mitt förehafvande, så hafven I ju alltid andra
utvägar att sedan gripa till, vare sig det nu blir genom den
stränge riddaren eller någon annan.»
Drotsen fann detta vara i sin ordning, och med en blick
som tillkännagaf en icke ringa beundran öfver mannens
förslagenhet och förutseende, lät han honom taga afträde.
Den följande dagen gick. Herrarne svettades under sina
sammetsmantlar där uppe i S:t Kristofers gillesal, men där
ute i sundet gingo vågorna liksom till dans i ett glittrande
solljus, och skeppen lågo gungande vid sina ankare, så väl
konungens tätt invid slottet, som köpmansskeppen närmare
staden.
Mot aftonen friskade vinden upp, och de små vågorna,
hvilka lekt som oskuldsfulla barn under dagens lopp, började
väsnas och visa breda hvita tandrader.
Yid stranden söder om slottet gick åter den brunklädde
krämarsvennen fram och åter, om möjligt ännu bättre inhöljd
i sitt hufvudkläde, eftersom det blåste skarpare nu, än förra
gången han befann sig där. Tätt intill honom gick den
blåklädde, och nere vid stranden låg en båt, hvari befunno sig
tvenne skäggiga roddare, hvilande pä årorna, för att i hvilket
ögonblick som helst kunna sätta af. De båda
krämarsven-nerna hade dock denna kväll uppmärksamheten mera fästad
på land än på sjön.
»Som jag sagt», försäkrade ifrigt den blå, »hon är borta
och lärer icke brådt komma åter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
