Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄMARSVENNERNA.
67
»Men här har icke en håt gått från land i dag, hvari
hon befunnit sig . . . Må hon därför hafva dragit sin kos, icke
lärer hon ligga i vägen för oss.»
Ett eget dån, som när seglen flyga slappa för vinden,
hördes på något afstånd åt slottet till, och när de kastade
blicken dit, sågo de ett fartyg sticka lit i sundet och vända
sig med bogen norrut.
»Det är ett konungens fartyg!» mumlade den blå.
»Det är ett konungens fartyg!» eftersade den brune, »det
är ett konungens fartyg, men . . .»
»Hon har dragit till Kråkerum, det sade mig den fromma
syster Inga, och där skall konungaskeppet hämta henne till
Visby . .. det slår icke fel, så är det!»
»Tid Gud och Sankt Erik, Birger, så må hon då stiga
ombord i Kråkerum, eller hvarest hon eljest helst täckes .. .
märkliga segel skall konungasnäckan föra, om hon skall taga
försprång för mäster Bartels . . . Hade vi honom blott ombord
och seglen väl hissade!»
Hastiga, lätta steg hördes från staden till, och de båda
männen skildes plötsligt åt, medan den blå gick uppåt land.
Det var en ljus, härlig sommarnatt, och det dröjde ej länge,
förrän en smärt skepnad blef synlig på ett stenkasts afstånd
från det ställe, där de båda svennerna befunno sig.
Just som denna skepnad blef synlig, hördes ännu längre
bort ljudet af hästtramp, och en mörk, väl inhöljd ryttare,
åtföljd af en sven, började framskymta ur dunklet, ridande
längs med stranden, men på något afstånd därifrån.
»Här är jag, unge herre!» ropade den blå svennen emot
den gående, som påskyndade sina steg.
»Och hvar har du din nyhetskrämare, käre man?»
»Här, längre ned vid båten . . . stigen dristeligen på, unge
herre, tiden är dyrbar, och jag trodde knappt, att I skullen
komma, så länge hafven I dröjt.»
De togo ut stegen och stodo snart vid båten, hvarest den
brune krämarsvennen väntade på dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
