Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILFVERIIÄTTAN.
69
IV.
Silfverhättan.
Uppmärksam på den minsta tillfällighet, som skulle
kunna bidraga till hans befrielse, satt Nils Bosson till
utseendet lugn i den bortilande båten. Hade de båda
järnarmarna det ringaste släppt tag, så hade ban ögonblickligen
störtat sig i sjön, men de voro som gjutna omkring honom.
Han sökte vända sig om för att, så mycket det lät sig göra,
se den andre mannen, hvars befallande stämma retat honom,
i ansiktet, men det lyckades icke. Själf befann han sig midt
i båten, och båda de män, hvilka lockat honom i snaran,
sutto bakom honom.
När de kommo till fartyget, hördes åter den förställda
rösten med den befallande tonen säga:
»Upp, upp, Nils Bosson, hvarje motstånd är gagnlöst. . .
men tiden är dyrbar för oss alla!»
»Binden junkern, så sprattlar han icke», hördes en rå
stämma uppifrån relingen, »vinden är god, och vi böra oss
intet försumma.»
»Nej», sade den befallande stämman, »det behöfves icke!»
Roddarne höllo fast båten vid fallrepstrappan, hvilken
fattades af mannen i akterstäfven, hvarpå mannen med
järnarmarna med en förvånande vighet och säkerhet, hållande
ungersvennen, sprang upp på däck, under det stegen med
en lika förvånande styrka hölls spänd nere i båten.
Några ögonblick därefter stodo äfven roddarna och den
andre krämarsvennen "ombord.
Men Nils Bosson fördes genast under däck och
inspärrades i skepparens kajuta.
Hans sinne kokade af harm öfver det bedrägeri, hvarför
han varit ett mål, och en stund förgick, utan att han kunde
tänka en redig tanke. Han hörde ofvan om sitt hufvud sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
