Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Stigen ned, Nils Bosson, i båten», sade denne med
förställd, men befallande ton.
Nils Bosson studsade och förde hastigt handen till sitt
korta svärd, men ögonblickligt fattades han om lifvet af ett
par starka armar. Att göra motstånd var omöjligt. De båda
armarna knöto sig omkring hans egna, som om de varit af
järn. Han var stark och vig, men här uträttade hans styrka
och vighet ingenting. Han måste foga sig i sitt öde, och
äfven om hans stolthet hade tillåtit honom att genom ett rop
tillkalla hjälp, hade detta tjänat till intet, ty stranden var
alldeles öde, och den mörka skuggan, som höll till häst ett
stycke upp på stranden, skulle visserligen icke genom ett rop
om hjälp hafva förmåtts att närma sig, då handlingen själf,
som tilldrog sig för hans ögon, icke var af egenskap att
framkalla något mellanträdande från hans sida.
Båten stack af från land, gungade på de fräsande vågorna
och försvann i närheten af ett fartyg, som tycktes redo att
ögonblickligen hissa segel.
Men den svarte ryttaren närmade sig stranden i samma
mån, som båten aflägsnade sig, och sedan han där en stund
sett ut öfver vattenytan och fartyget, vid hvilket båten
försvann, vände han sin häst, svepte kappan bättre omkring sig
och red åter mot staden.
![<smalIll. J.N.[=Jenny Nyström]</smal](http://runeberg.org/nilsbosson/1//illustrations/fullsize/0070_1.jpg "<smalIll. J.N.[=Jenny Nyström]</smal") |
| Ill. J.N.[=Jenny Nyström] |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
