Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
NILS BOSSON SJURE.
han skakade af sig vattenstänket af en våg, som slog öfver
däck, »så äro vi förbi inloppet till Visby, och sedan upphör
jakten ... de hafva en ledsam dans där borta de kungliga . ..
de känna ej farvattnet, kan jag se ... de hålla för långt
norrut... I skolen se, att vi snart komma mellan dem och land,
och sedan må de styra kosan hvart de behaga.»
Skummet yrde omkring och fribytarefartyget kastades
som ett nötskal öfver de vredgade vågornas ryggar, lyftes i
höjden och sänktes i djupet, medan anstormande jättevågor
höjde sig upp, men brusto och spolade öfver däck i samma
ögonblick, som man tyckte dem färdiga att uppsluka sitt
lätt vunna byte. Men mäster Bartel kände sitt fartyg i
botten och äfven det farvatten, där han for fram, och han
stod så lugn och bister i bakstammen och såg sig omkring
med ögon, hvilka gnistrade som eldkol under den yfviga och
vattendränkta luggen.
Så gick dagen till ända, och natten kom. Men alltjämt
fortfor stormen och tycktes snarare till- än aftaga, och så
förblef det hela den följande dagen. Först på tredje dagens
morgon började det lugna något, och Nils väcktes af mäster
Bartel med den glada morgonhälsningen, att man den dagen
skulle få sätta foten på Visby skeppsbrygga. Så gick det
ock. På aftonen denna dag fällde fribytaren ankar framför
Visby, som låg där så stolt och rikt bakom sina murar i
aftonsolens guld. Längst i söder höjde sig Visborgs fyra
slottstorn — Klocktornet och Blacken och bakom dem
Segel-tomet och Smale Henrik — medan midt för fartyget
Silfver-hättan höjde sig från stadsmuren högt och klippfast ofvan om
de öfriga tornen, af hvilka det närmast intill Silfverhättan
var det bekanta Jungfrutornet. Vid Silfverhättan var en
strandport, genom hvilken en mängd folk syntes gå ut och
in. Så ock genom de öfriga portarna, hvilka ledde ut och
ned till stranden.
»Icke kommen I kungligt till bys», sade mäster Bartel
till Nils Bosson, sedan han gifvit befallning att utsätta båten,
men I kommen dock, och här finnes, som I kunnen se, ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
