Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
NILS BOSSON STUBE.
Emellertid kunde ölägenheter icke undvikas, och synnerligast
medan slottet ännu var under byggnad, föreföllo litet emellan
misshälligheter. Ehuru dessa gemenligen voro af en obetydlig
art och lätta att stilla, rädde dock fortfarande en viss
spänning mellan borgarna och slottsfolket, hvilken måste fortfara,
så länge minnena 0111 en forntida storhet hägrade för de förra,
och tidslynnet med sitt adliga förakt för krämaren och
handtverkaren uttalade sig hos de senare. Riddar Trued var en
sannskyldig man af sin tid. Men det var också den
gråhårige borgmästaren, Herman Mynter.
»Låten eder vrede fara, riddar Trued», sade den senare
med lugn värdighet, »har något timat, hvaröfver I kunnen
hafva rätt att klaga, så skall rättvisa ske, men i laga ordning.
Ännu äger Yisby sin lag och sin lagliga styrelse och lyder
icke under Visborgs slottsherre — därpå hafva vi
konung-Eriks eget löfte !»
Därmed trädde han åt sidan och, utsträckande sin staf,
gjorde han rum på gatan, så att riddaren obehindrad kunde
rida sin väg.
»Vid de fem såren, borgmästare», röt riddaren och
tumlade om med sin häst, »jag menar, att konung Erik snart
skall stryka ett streck öfver edra friheter!»
Men han fann dock för godt att begagna sig af den
genom borgmästaren beredda utvägen ur den stora och
synbarligen ingalunda vänskapligt sinnade människomassan samt
sprängde bort förbi Gråbrödraklostret, så att det gnistrade
mot gatstenarna under hästens dundrande hofvar.
Eolkmassan skingrade sig småningom, men den gamle
borgmästaren stod tankfull kvar på sin plats och såg ned på
gatan framför sig. När han slog upp ögat, såg han den
hurtige svennen, hvars dräkt och hållning och förnämliga väsen
tydligt utvisade, att han tillhörde ett högre stånd i samhället,
lyfta den illa tilltygade fattiga gumman på sina armar och
med raska steg aflägsna sig, följd af den skäggige skepparen
och föregången af ynglingen, som först fattat riddarens häst
i betslet, när denne redan stått så godt som med hofvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
