Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
NILS BOSSON STUBE.
höra mera af hvad du på din smygväg och genom din konst
att lyssna lurade dig till att få veta . ..»
»I tagen saken för hett, stränge herre», sade Brodde
nedslagen, »jag måste dock säga eder det, att I gören klokt, om
I tagen eder till vara för dessa män ... de äro edra fiender
och hafva samma ärende, som I hafven i Silfverhättan.»
»Hvilket ärende, menar du då, att jag har i tornet?»
»Det vet jag icke, men de nämnde edert namn, och den
ene sade, att de i alla fall skulle komma eder i förväg, det
sade de, herr Nils, och jag kan nu icke .förstå, att det kan
vara någon synd att känna till detta. ..!»
Tydligen var Broddes dröm om en framtida tjänst hos
den stränge riddaren, herr Nils Bosson, mera än blott och
bart en from önskan. Hans ansikte uttryckte verklig sorg,
när han uttalade de sista orden, liksom ville han därmed
urskulda och förklara sitt handlingssätt, att icke däruti något
hinder måtte ligga i hans framtidsdröms verkliggörande. Detta
gjorde ock intryck på Nils.
»Du håller verkligen af mig, Brodde», sade han, »jag har
nog sett det, och det skall du veta, att jag ock håller af dig,
och min sven skall du nog blifva, när den tiden kommer. . .
men, ser du, just därför vill jag, att du skall blifva alldeles
efter mitt sinne, förstår du . . .?»
»Kanske», svarade Brodde glad, »men nog dröjer det
någon tid, innan jag lär mig, att det är orätt att taga sig till
vara för en fiende ... Se, den onde går omkring i mörkret
och skyr ljuset, och vill man riktigt finna honom och hugga
lians mörka spånad tvärt af, så måste man själf vandra i
mörkret, se det har farmor-gumman sagt, och det måste vara
rätt, det också . . . och det har jag tänkt. . .»
»Brodde», afbröt Nils, som under ynglingens tal haft
sina tankar på helt andra saker, »Brodde, vi måste hålla god
utkik på Silfverhättan . .. Såg du, hvart de båda männen
begåfvo sig, sedan de lämnat tornet?»
»Till slottet, junker Nils, och de gingo så fort, som om
de ej haft nog med de två ben, vår Herre gifvit dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
