Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILFVERIIÄTTAN.
93
»Så kan det icke dröja länge», återtog Nils, »förrän mitt
öde är afgjordt. Yi måste hålla god utkik, Brodde», tillade
han därefter, »dag och natt måste en af oss befinna sig i
tornet, och som natten är farligare än dagen, så vill jag själf
göra nattvakten.»
»Bättre dock för oss båda, tror jag, om det blifver tvärt
om, junker Nils...jag är mera van vid mörkret än I ären
det! .. .»
»Det blir, som jag har sagt», återtog Nils med fasthet,
»du måste taga plats i midtrummet där uppe under dagen,
och jag vill sitta där under natten ... Se så, Brodde, fort
upp med dig, jag skall draga försorg om, att du ej skall
behöfva hungra där uppe!»
Skakande på hufvudet och med bekymmersam uppsyn
gick Brodde till tornet. Nils följde honom och visade hvar
ban skulle taga plats, men gick själf uppför stegen till den
öfre omgången och dröjde där en stund. Efter återkomsten
därifrån ned i rummet, där Brodde befann sig, tillsade ban
denne att icke af någon anledning aflägsna sig därifrån,
hvilket denne lofvade.
Nils tillbringade hela förmiddagen med att vandra
omkring slottet, och han höll skarpt öga på alla, som begåfvo
sig in eller ut. En gång tyckte han sig se en blårock, som
lifligt påminde om krämarsvennen från Kalmar, men ban
kunde ej urskilja hans anletsdrag, och det fanns dessutom
så många blårockar i den stora staden, att han mer än en
gång funnit sig bedragen, då han trott sig göra samma
upptäckt som nu. Blårocken hade framskjutit bakom ett af de
höga husen midt emot slottsporten, som var anbringad i det
höga tornet »Blacken». I samma ögonblick, som Nils trodde
sig hafva sett den blåklädde, kom ut från tornet i Blacken
en hög skepnad, grönklädd, men med brun mantel, och, ehuru
han hade ett hufvudkläde under hufvudbonaden, alldeles likt
det, som den brunklädde svennen begagnat, och i mycket
påminnande om den ringbrynja, som riddarna plägade bruka
under hjälmen och som från denna nedföll omkring hals och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
