Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
NILS BOSSON STUBE.
och vände sig om. Ljud af spänstiga och hastiga steg, nästan
som af en springande, nådde hans öra. Han smög sig tätt
intill en husknut, försiktigt sträckande bakom sig ena
handen, hvari han höll något, som liknade en hopknuten duk,
men hvars innehåll måtte hafva varit af en egen art, ty midt
under hans hand, när han någon gång upplyfte den, visade
sig en liten ljusring.
Den springande kom hastigt närmare. Det var en
skepnad, något kortare än den vid husknuten, men mjukare till
sina former och rörelser och med ett mera upprätt hufvud.
Mannen vid husknuten skyndade genast fram, och båda
tycktes icke blott känna hvarandra, utan hafva stämt möte med
hvarandra, om icke just på den fläck, där de nu möttes.
»Trångt i portgången, Udd», sade med dämpad röst den
skepnaden, som sist uppträdt, »spionen höll på att stänga
vägen, men, S:t Brita dess pris, slottet har mer än en
utgång . . . Hurudant är farvattnet, Udd . . . komma vi fram i
natt?»
»Jag menar det®, hviskade den andra skepnaden, som
kallades Udd, »en svala har, som det ser ut, suttit där bela
dagen, och hon har nu flugit sin kos, men en annan svala
har kommit i stället, och hon sitter där nu . . . !»
»Och denna svala är...?»
»Det är han!» blef Udds svar, med en egendomlig
betoning af ordet: han.
En stunds tystnad inträdde, hvarunder den kortare
skepnaden tycktes öfverväga något inom sig.
»Hvad menar du, Udd?» frågade slutligen denna skepnad,
och ögonen blixtrade hemskt under den mörka, öfver pannan
neddragna hufvan.
»Jag menar, att skatten synes komma att kräfva blod!»
svarade Udd långsamt ocb entonigt, hvarpå det åter blef tyst
för en stund.
»Att dröja båtar föga», sade därpå den andre
eftertänksamt, men afgörande, »ny dag och nytt hinder, och tiden är
dyrbar och Erik väntar. .. Ja, Udd, det måste ske nu, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
