Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILFVERIIÄTTAN.
95
»Det hafven I, men I hafven glömt, att den onde skyr
ljuset och vandrar i mörkret. . . Tagen eder till vara, herr
Nils! . . . viljen I ej, att jag skall stanna hos eder öfver
natten . . . ? Det onda ansiktet stack sig undan i ett hus ej långt
härifrån, jag är säker på, att han sett eder gå upp och att
han väntar på, att jag skall gå min väg, och att han sedan
skall få med eder ensam att skaffa!»
»Du kan vara fullt trygg, Brodde», lugnade Nils den
orolige svennen, »mitt korta svärd har god egg, och lefvande
skall ingen komma längre, än jag vill ... gå därför liem och
kom tillbaka tidigt i morgon bittida ... då får du taga vid
igen!»
Nils tillade några ytterligare skäl för att öfvertyga
Brodde, att hans fruktan var onödig, och denne gick
slutligen, ehuru motvilligt och med ett tyst beslut att hålla vakt
på sitt vis. Han gick raka vägen bort till det misstänkta
huset, men där fanns ingen. Han ställde sig i ordning på
utkik i ett annat hörn, men allt förblef stilla, och intet
misstänkt tilldrog sig. En och annan borgare skyndade genom
stadsporten inåt staden, stadsporten stängdes, och allt blef
tyst och stilla invid muren, blott från det inre af staden
hördes det bortdöende ljudet af detta orediga buller, som
tillhör en stor stad.
Brodde började till slut blifva af den åsikt, att ban
verkligen misstagit sig, och när han hörde klockorna i stadens
kyrktorn förkunna begynnelsen af dagens sista timme, beslöt
han att springa hem på en kort stund för att sedan åter
intaga sin plats.
Knappt hade han försvunnit, förrän från det af honom
misstänkta huset en man med skelande blick och snabba,
men försiktiga steg smög sig fram utefter husraden söder ut.
När han kommit midt för Silfverhättan, stannade han och
såg sig omkring åt alla sidor, lyssnade, såg sig så åter
omkring och fortsatte därpå sin skygga gång framåt. Han hade
gått förbi ett par gatuhörn, stannande och spejande omkring
för hvarje af dem, och ämnade fortsätta, då han tvärstannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
