Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
NILS BOSSON STUBE.
Med dessa ord tog hon den gamla tjänarinnan om lifvet
och svängde om med henne samt kysste henne på kinden.
»Dansa då icke andan ur mig, tokiga barn», brummade
gumman, »utan lyd mitt råd, de lära väl komma till synes
alla de där stormännen hos herr Erik . .. en fridsjungfru kan
du blifva, blomkind, men du behöfver därför icke sätta ditt
hjärta i bände ...»
»Och mitt hjärta känner du icke, kär moder min . . . och
du blifver göder, hvem som än blir min herre och bonde, det
vet jag bättre än du själf, hjärtans kära moder Inga!»
Hur det än var, så måtte de där fridsjungfrugrillerna
hafva haft djupare rötter i stolts Karins hjärta, än hon ville
medgifva, ty de lämnade henne icke, hvarken där hemma
eller under vägen, eller när hon inträdde i gästabudssalen.
Och när hon där icke kunde undgå märka, huru allas blickar
riktades på henne och äfven själf var medveten om sin
skönhet, fast hon visst icke skattade den så högt som de
beundrande och hänryckta riddarna och ungersvennerna, så rann
det genast upp för henne, att hon skulle begagna sitt välde
öfver männens hjärtan att söka blidka och försona och binda
tillsammans hvad som brutet var eller hotade att brista.
Och hon kände sig så lycklig i den tanken att i tysthet
kunna verka för ott stort och högt mål, och denna inre fröjd
återspeglade sig i hennes stora, djupblå ögon och förhöjde
hennes ovanliga fägring, där hon gick fram i sin blå
sidenkjortel med den rikt broderade och med pärlor smyckade
gördeln, såsom bruket var den tiden, djupt nedhängande kring
höfterna.
Hos herr Erik Puke voro rummen öfverfyllda af gäster,
riddare och svenner samt förnäma riddarfruar och jungfrur.
Det var alldeles icke något ovanligt, att gästabud höllos i
Stockholm under hela den tid, som slottet belägrades. Den
rike marsken, herr Karl Knutsson, hade under hela tiden
allt från belägringens början, och synnerligast sedan han
blifvit utvald * till rikshöfvitsman, så godt som hållit öppen
taffel i sitt hus. Många hade därigenom dragits till honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
