Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
NILS BOSSON STUBE.
därefter mottog Engelbrekts svenner, hvilka till honom
öfverlämnade Örebro slott, hade knappast någon åtgärd från
marskens sida längre kunnat hålla honom tillbaka, om icke denne
alldeles oförmodadt fått en bundsförvant i den gamle drotsen,
herr Krister Nilsson, som kort efter vadstenamötet kom öfver
från Finland i sällskap med biskop Magnus Olofsson (Tavast)
från Åbo. Det förändrade väl icke riddarens beslut, men det
vållade ett uppskjutande af dess verkställande, emedan han
insåg, att ban behöfde större makt att möta båda dessa herrar
och emedan ban gaf sig ro att besinna de nya förhållanden,
som nu inträdde. En omständighet till, som i sin mån
tilltalade Engelbrektsvännen, var den, att drotsen var känd som
en vän af konung Erik, och att till följd däraf, om han
tvingade marsken till en förening med drotsen, utsikterna
för konungen att återvinna riket blefvo större.
Så drogo de utsedda herrarna af rådet ned till det
beramade mötet i Kalmar, och marsken begagnade med klokhet
den tid, han därigenom vann, att återställa det goda
förhållandet mellan sig och herr Erik Puke, så godt sig göra lät.
Och sådan var herr Erik, att han lyssnade till talet om
enighet mellan svenska män, för att kunna fullborda Engelbrekts
verk, och han fann det stundom helt naturligt, att Karl
sökte vinna Engelbrekts vänner. Ett medel, som härvid stod
Karl till buds, var att framhålla stora förläningar såsom sina
vänners gifna vinst, en sak hvarför hvarje svensk herreman
under dessa tider var svag. Hoppet om en större förläning,
helst ett slottslän, var något som icke ens Erik Puke kunde
motstå, åtminstone så länge som han trodde på Karls tal, att
han verkligen ville träda i Engelbrekts fotspår och rädda riket
från utländskt förtryck.
I denna ställning befunno sig sakerna, när herr Erik
bjöd till gästabud hos sig så väl marsken som hans i
Stockholm befintliga vänner och fränder.
Allt var lust och gamman i gästabudshuset, när riddar
Karl Ormsson med sin husfru, fru Ingeborg Bengtsdotter,
och sin dotter, jungfru Karin, inträdde, och herr Erik, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
