Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK PUKES GÄSTABUD.
107
kom dem höfviskt hälsande till mötes, var idel strålande
glädje och vänlighet. Man väntade blott på marsken för att
sätta sig till bords.
Medan man under inbördes samtal afbidade marskens
ankomst, anlände emellertid en af hans svenner med bud
till herr Erik, att han (marsken) ej kunde infinna sig förrän
senare, men att herr Erik icke därför skulle göra sina öfriga
gäster någon omak för hans skull.
Karin, som trogen sin föresats icke släppte herr Erik
ur sikte, märkte, huru han skiftade färg, när ban mottog
marskens bud, och när han sedan vände sig om och hans öga
mötte en lång mörkklädd riddares, som befann sig bakom
honom, utbytte de en blick, som icke behagade henne. De
båda männen stodo icke långt ifrån henne, och hon hörde
hvarje ord, som de sade, ehuru hon därigenom måste lämna
mången af de kringstående jungfrurnas frågor obesvarad,
något som framkallade ett förstulet leende på mera än ett af
de unga’ anletena, men som tycktes stärka en förutfattad
mening i sammanhang med det gängse talet, att Karin skulle
blifva herr Eriks husfru. Man fann också därför hennes
beteende belt naturligt, då hennes hjärtans kär stod tätt invid
henne, och de unga flickorna fortsatte sitt lifliga samtal och
nöjde sig med de genmälen, som kunde vinnas af den för alla
kära Karin.
»Veten I väl», hördes den mörke riddaren halfhögt yttra,
»hvem som hindrar marsken att komma till eder, herr Erik?
. . . Det är Herman Berman!»
Detta namn utöfvade ett märkbart lugnande inflytande
på Erik, och han genmälde utan något tecken till misstro:
»Den mannen månde gärna uppehålla marsken, så länge
han gitter . . . redligare och trognare hjärta klappade knappast
vid Engelbrekts sida . . .»
»Men I skolen dock se, att Herman blifver marskens
man!»
»Och hvad mera, Broder Svensson . .. står marsken vid
sitt ord, så blifva vi väl hans män litet hvar, menar jag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
