Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
NILS BOSSON STUBE.
»Det lärer väl», svarade Broder Svensson, »komma att
visa sig nu i Söderköping på det möte, som de ädle herrarne
i Kalmar hafva beslutat skola stå där med konungen nu vid
mikelsmässan . . . det lärer väl då visa sig, om marsken
kommer att stå vid sina ord eller ej. Två saker kunna inträffa.
Antingen kommer konungen, och det vore hvad jag önskade,
ty då skulle den gamla dansen spelas upp igen, och då voro
vi båda, I och jag, herr Erik, de ende, som med kraft kunde
föra riksens svärd i Engelbrekts fotspår, ty I kunnen tro mig,
att marsken skulle vika undan som räfven för ett koppel
goda hundar. Detta är det ena. Det andra, och det är det
sannolika, är, att konungen icke kommer, och hvad blir da
följden?»
»Hvad blir då följden?» upprepade Erik tankspridd,
följande med ögonen svennerna, hvilka på stora fat inburo maten.
»Då blir följden den, att marsken bemäktigar sig alla
slotten, och sedan är han och ingen annan herre i Sveriges
land.»
»Vid mitt goda svärd», utbrast Erik, men hejdade sig,
då den lugnare Broder Svensson lade handen på hans arm.
»Stilla, stilla, Erik Puke», sade han, »och våren på eder
vakt . . . när gästabudet är slut, skola vi närmare afhandla
med hvarandra. Så mycket vill jag blott säga till edert
lugnande: allmogen tillhör oss och i första rummet eder...
Utan eder skall icke en bonde träda till herr Karls banér,
då däremot I blott behüfven stampa i marken, så hafven I
en krigshär på benen.»
Erik glömde icke sina plikter som vard och skyndade
därför att se sina gäster till godo, och så länge man satt
till bords, kunde man icke se, att hos honom dvaldes andra
tankar än sådana, som öfverensstämde med stundens glädje.
Han samtalade höfviskt och skämtande med de förnäma
fruarna och riddarna, och bägarna gingo flitigt omkring, och
brådskande svenner sprungo mellan borden och skänkrummet.
När måltiden var slutad, och man steg upp från borden,
drogo sig de flesta gästerna in i de inre rummen, och ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
