Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
NILS BOSSON STUBE.
frysa bort på lians läppar. Men innan ban hunnit öppna
sin mun till ett svar, befriades ban därifrån af sin syster,
fru Margareta Knutsdotter, herr Kils Stenssons (Katt och Dag)
husfru, som hade utkommit från det inre rummet och hört
Eriks sista ord. Hon slog tillsammans sina händer och
utbrast utan afseende på, till hvem hon talade:
»Gad förlåte er slika ord, herr Erik! Så ofta som jag
sett eder vid min broders bord, och så ofta spm I hafven
druckit hans öl och ätit hans bröd, aldrig kunde ban vänta sig
slikt svek af eder!»
Den skarpa fruns ord verkade som en brandfackla. Eriks
kinder blossade, och ban reste sig till hälften upp för att
gifva så godt igen och visa, att hvar sveket än låge, icke
vore det hos honom, men just som han slog upp sina ögon,
träffade de i dörren till det rum, hvarifrån fru Magareta
kommit, en skepnad, hvars åsyn genast afväpnade honom.
Jungfru Karin stod där så ljuf och mild som en stjärna
mellan de brustna molnen en åskvädersnatt.
Marsken hade ock fatt tid att hämta sig och besinna,
att för det närvarande Erik Pukes vänskap för honom var
af för högt värde för att förspillas genom ett oklokt
anspelande på sådant, som var förbi, och att tillika hans fiendskap
var farligare än någonsin. Han slog därför bort saken med
att skickligt leda talet in på andra ämnen, och så gick allt
sin gilla gång, tills man skulle bryta upp från gästabudet.
»Jag rider i morgon till Kyköping», sade marsken, som
han stod färdig att lämna salen, »och bidar där, tills tiden
för Söderköpings möte är inne. Som jag förmodar, ämnen I
eder dit, herr Erik, och då väntar jag eder på Nyköpings
slott, så draga vi tillsammans dit neder!»
»Den ridten vill jag göra i edert sällskap, marsk»,
svarade Erik, i hvars lättretliga själ en skymt af den nyss
öfvervunna vreden ännu låg kvar, »dock säger jag dig, att
du då icke har dina stöfvare ute, ty jag säger det fritt ut,
jag slår dem på nosen, hvar jag träffar dem, att de skola
minnas det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
