Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK PUKES GÄSTABUD.
115
sig vördsamt för marsken. »I faren vill om orden ... så lyda
dessa verser:
Ovänner dina,
tro dem aldrig,
ändock de fagert tala . ..
så är det, alldeles så . . . ovänner dina, ja man skall hafva tand
för tunga . . . ja, godt är hafva andras fel till varning.»
Den lärde syntes med nöje bereda sig att hålla en längre
utförlig förklaring öfver det anförda stycket ur den gamla
»Solsången», och den mörke riddaren visade sig icke hafva
det minsta däremot att invända. Men detta föll sig åter
alldeles icke i herr Eriks smak, hvilken icke ens i sin
upprymda sinnesstämning hade något sinne för den inre meningen
i de anförda orden, ehuru väl blott och bart den lärdes
påbörjade förklaring borde hafva fäst hans uppmärksamhet på,
att i själfva verket något måste ligga under alltsammans.
»Nej, nej, fromme herre», utropade ban, »den där
predikan passar icke bär, midt ibland vänner. Se så, Broder"
Svensson, fatta en bägare vin ... eder välgång, marsk Karl!»
Och herr Erik drack, och den dystre riddaren drack
äfven, och marsken besvarade den välmenta skålen, och det
afbrutna samtalet kom åter i gång, och Erik var
öppenhjärtigheten själf, såsom ban brukade vara i dryckesstämman.
»Ja väl», sade marsken, »jag upprepar det, det är mig
mera kärt än jag kan säga det, att höra eder tala vänskapens
ord till mig, Erik Puke ... I hafven dock varit på mitt värsta,
det vet jag, ej blott af edra egna ord, utan äfven af andra,
hvilka sagt mig det. ..»
»Jag vill det ej förneka», svarade Erik och lade sin tunga
hand på bordsskifva^ »vet det, Karl, den gädda går ej mellan
Kalmar och Stockholm, för hvilken flera krokar äro lagda, än
dem jag hafver satt för dig!»
Marsken syntes tydligen ej veta, huru han borde antaga
det visserligen öppenhjärtiga, men tillika obetänksamma svaret.
Han flyttade sina ögon från herr Erik till silfverfatet, hvarpå
hans vinbägare stod, och det broderliga leendet höll på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
