Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
NILS BOSSON STUBE.
»Vågar?» upprepade herr Karl, medan ett svagt leende
krusade hans läpp.
»I kunnen hafva rätt», fortsatte Johan, »det ordet har
ingen användning i afseende på honom, men kommer han dit,
så lärer det gälla hans lif, och sedan menar drotsen sig väl
hafva vunnet spel äfven med eder... I stånden sålunda
mellan en björn och en räf, herr Karl, men som det synes mig,
är räfven farligare för eder än björnen.»
»Björnen skall dock icke blifva dem så lätt att fånga . . .
Kommer konungen, och drifvas de där planerna igenom, och
blir herr Krister den mäktigaste mannen i riket, då lärer här
komma att spelas ett spel, som herr Krister icke så lätt skall
glömma . . . Kommer åter konungen icke ... ja, vi månde väl
då se, hvilka råd som blifva de bästa . . . men i båda fallen
skall björnen räddas, och det skall blifva min sak!»
Herr Johan såg förvånad på marsken och kunde icke
tillbakahålla en fråga, om då numera vänskap rådde mellan
honom och Erik Puke, och hvad som vållat någonting så
både märkeligt och glädjande. Marsken svarade undvikande,
hvarpå Johan tillade, att han ansåg saken glädjande, emedan
herr Erik hade allmogen i sin hand och droge den med sig,
om det skulle komma till öppen strid mellan marsken och
drotsen. Karl nickade medgifvande till detta yttrande, men
tycktes icke vara benägen att inlåta sig i något jvidare
samtal, hvarför herr Johan bjöd godnatt och gick.
Det blef en förfärlig natt, stormen hven och tjöt och
dundrade mot slottsmurarna, som om han haft för afsikt att
omstörta den väldiga byggnaden. Lågan från vaxljuset på
bordet flämtade af och an, fast bordet stod ett godt stycke
från fönstret, och de utskurna väggpanelnin garna knäppte i
sina fogningar.
Marsken märkte dock icke hvarken stormens dån
därutanför eller verkningarna af densamma i slottsgemaket; han
gick fram och tillbaka i rummet med händerna på ryggen,
stannade då och då och frammumlade ett eller annat ord
samt fortsatte därefter åter sin gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
