Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SÖDERKÖPING.
123 -
under det hon utstötte de förfärligaste förbannelser öfver
Johan Fleming. Och med sitt tal och med sina hämnderop
uppretade hon så väl sig själf som mannen, hvilken vid närmare
påseende var klädd som en sventjänare. På honom tycktes
den gamlas ord verka som en besvärjelse.
Gripen, som det tycktes, af förtviflan, ryckte han till sig
en yxa och vände sig om för att nalkas sängen, men i samma
ögonblick, som han fick se den skeppsbrutne rätt i ansiktet,
stannade han lika plötsligt, och lugn och besinning återvände
i hans blick, och yxan sjönk ur hans hand.
»Vid Marjets minne!» utropade han, »ser jag i syne, eller
är det icke I... I själf, unge herr Nils Bosson?»
»Som du ser, Rafwel, det är verkligen Nils Bosson, och
minst af allt hade jag väntat att få min bane af din hand . . .
är det länge sedan du lämnade biskopen, din herre ... eller
är du måhända icke längre i hans tjänst?»
»Jag är med hans nåde, biskopens, minne i Herman
Ber-mans tjänst», svarade svennen, men tillade med allvarlig
stämma: »I månden icke räkna så noga med mig, fattig sven
. . . jag hade en hjärtans kär . . . hon het Marjet och var dotter
till gamla mor Gjörit här . . . men den grymme fogden, herr
Johan Fleming, röfvade först hennes ära och sedan hennes lif
.. . det skedde på Mörkön för halftannat år sedan . . . och nu
togo vi eder för en konungens sven . . .!»
»Det må vi ej tala om vidare, Rafwel», svarade Nils,
»men godt vore det, om du kunde inskränka ditt hat och
din hämnd till röfvaren ensam. Mången god karl, som
måhända ogillar illdådet lika högt som du och jag, kan
oskyldigt få lida med den skyldige, om du fortfar på det där
viset. ..»
»Det hafven I rätt uti», medgaf svennen, »dock tänker
jag, att bland konung Eriks män finnas icke många, om än
någon, som icke är sin död värd.»
»Emellertid», återtog Nils efter en stunds tystnad, »skall
du hafva tack för hvad du gjort mig, jag skall icke glömma
. . . Vill du nu hjälpa mig till fullo, så blir min tack så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
