- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
122

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

NILS BOSSON STUBE.

tiga och liksom skrämda af sina jordiska fränders vanmäktiga
frihetskamp.

I lä för stormen, inklämd mellan höga furor, mellan
hvilkas gröna armar röken från spiselelden tämligen
obehindradt kunde smyga sig upp, låg en fiskarstuga, som gömde
en af de få, hvilka räddats från det sönderkrossade och
försvunna fartyget. Efter några timmars stärkande sömn
vaknade denne och såg sig med förundran omkring, tills så
småningom nattens fasor, kampen med vågorna och uppkastandet
på stranden vaknade för hans minne. Med glad tacksamhet
skådade han sig omkring i rummet, där han såg sina kläder
upphängda framför brasan till torkning, medan en gammal
gumma och en medelålders man stodo där framför och tycktes
undersöka klädets finhet och de broderier, hvilka voro utsydda
därpå.

»Det slår icke fel, Rafwel», sade gumman, »det var ett
kungligt fartyg, och vädret passar in på konungen . . .»

»Kom mig icke att ångra hvad jag gjort, mor», yttrade
mannen med en afvärjande åtbörd, »och mana icke min onde
ande till dans . .. !»

»Sådant kläde hade konungens svenner, när han förliden
höst drog utför skären här och satte ny fogde på slottet»,
fortsatte gumman, utan att bekymra sig om den smärta, som
hennes tal tillfogade mannen, »och den lede Johan Fleming
var med, jag såg honom nog, den snöde vargen, hur han
fräste i konungens skugga ... Ye, ve öfver den usle
kvinno-skändaren! Jag tyckte mig se Marjet i natt... hon stod så
blek och bränd vid min säng och klagade och ropade hämnd
öfver våldskräktaren, och hon visade mig stället, hvar det
skedde, och hvar den grymme mördaren sedan upphängde
henne öfver en stockeld att rökas till döds . . . Han sitter ännu
i makt och ära på Stegeborg, har man sagt mig . .. hämnd,
hämnd öfver den grofve syndaren!»

Den gamla gumman var hemsk att skåda, där hon stod
framför elden med utslaget hår under den lilla svarta hufvan.
Hennes eljest icke fula anletsdrag förvredos och blefvo vidriga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free