- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
126

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126.

NILS BOSSON STURE.

utrustade marsken, Karl Knutsson (Bonde). I allmänhet hörde
de äldre och prelaterna till det förra partiet, do yngre till
det senare. Men därjämte utöfvade äfven släktförbindelser
stort inflytande på partiernas sammansättning. Omkring
drotsen stodo medlemmarna af hans egen talrika släkt samt
af den släkt, som hade en oxpanna till sköldemärke och
sedermera förekommer under namnet Oxenstjerna. Omkring
marsken ställde sig medlemmarna af Bonde- och Bjelkesläkterna.
Katt och Dag-släkten var delad mellan båda partierna.

Båda partierna voro hvarandra därutinnan lika, att de
ville hafva fred, men de skilde sig i afseende på sättet att
vinna denna fred. Krister Nilsson ville underkasta sig
konungen, eller hellre, han tvangs därtill, emedan detta var
ett stöd för honom att upprätthålla sitt eget anseende och
inflytande såsom rikets högste man. Karl Knutsson åter ville
vinna denna fred med bibehållande af Sveriges oberoende, det
vill säga utan att eftergifva någon af de fordringar, som
genom Engelbrekt ocli allmogen blifvit uppställda som villkor
för Konung Eriks erkännande. Och detta mål ville Karl
ärligt, ehuru han tillika hade ett eget mål, som för honom
var gemensamt med hvarje herremans, nämligen sin egen
maktutvidgning.

Frågar man efter den yttersta orsaken till uppkomsten
af dessa båda partier, får man kasta blicken ut öfver den
trånga omkrets, inom hvilken de själfva befunno sig, och
öfverskåda deras mäktiga omgifning af konungamakten på
den ena och folkmakten, allmogen, på den andra sidan. Dessa
båda, konung och folk, voro de två polerna, omkring hvilka
det bela svängde sig. Allmogen hade under Engelbrekt tagit
ett afgjordt steg framåt, hvilket, pä samma gång som det
liksom påminde om hans tillvaro, med ens bland de häpna
herremännen framkastade den domen: med mig eller mot mig,
ett af de tu!

Svårare är att säga, hvad det var som förmådde den ene
att sluta sig till denna nya samhällsmakt och den andre till
konungamakten. Det torde vara lika orätt att antaga en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free